Med ränder som inte går ur

50 år i småländska konstens tjänst ska firas. Smålands konstarkiv jubilerar med den största utställningen i konstnärsförbundets historia. Nya verk av 117 konstnärer ska visas under hösten och vintern.

Klara färger. Ränder. Och något som händer: Ett avbrott, en förskjutning. Peder Josefssons verk kräver både utrymme och uppmärksamhet.

Han arbetar med aluminiumplåt där färg liksom trycks. Ränder. Med hjälp av ett stort plaströr (”det väger säkert 200 kilo”) som rullas över plåten appliceras oljefärg. Traditionellt måleri med pensel är ovanligt i den josefssonska ateljén vid hemmet i Uddevalla, där han bor sedan några år tillbaka. Men trots allt är det där han kommer från.

Människa till streck

Debuten 1972 skedde med nyrealism. Människor i utställningen Arbetarnas idrottsförbund. Men under den 40-åriga karriären har Peder Josefsson gått mer åt abstraktion och lämnat det figurativa bakom sig. Nuförtiden tillhör han minimalismens familj, säger han.

– Det går i vågor. Var tionde år händer det något, säger Peder och skrattar.

Under 80-talet kom linjerna, ett säkert kännetecken hos Peder Josefsson. Då började han måla på plåtar och skivor. Men ränderna har varit med längre än så (”sedan 68 redan”). Även i det figurativa dyker de upp titt som tätt. Ett randigt lakan till exempel på en säng i ett rum.

– När jag ser tillbaka ser jag ofta att det är mönster och linjer med i målningarna.

Horisontella, men inte raka. Kommer man nära syns ojämnheten.

– Jag skulle inte stå ut med att göra linjer med linjal. Det perfekta är ointressant.

Skisser

Plåtmålningarna är resultatet av mycket förberedelse.

– 75 procent är förarbete. Jag gör noggranna skisser, men sedan får processen styra också. Helst ska det bli bättre än skissen.

Han säger att han får idéer av natur och filosofi. Men det är på en otydlig nivå.

– Det syns inte i mitt måleri. Teorierna ligger i bakgrunden. Var och en får själv ta till sig det.

Han älskar färg. Favoriten är rött. Och svart.

– Den röda färgen tar för sig. Den sticker ut.

Skulpterar

Värnamobördige Peder Josefsson utbildade sig till konstnär på konsthögskolan Valand i Göteborg. Där blev han skulptör, men ganska snart lämnade han det bakom sig. Men det blir en då och då. Som utanför Vandalorum, där två meter höga ”Stängd-öppen” står.

Han har inga konstnärer i släkten. I skolan fick han beröm för sina teckningar (”annars var jag ingen lysande stjärna”). Att ge sig på en karriär inom konst skedde tveklöst.

– Det var kärvt i början, ska jag säga.

När kände du att du var etablerad konstnär?

– Det vete fasen. Jag skulle vilja säga att man är professionell. Det blir man när man har gått fem år på konstskola. Jag är som Zlatan - jag är proffs.

Verken som proffset ska visa under NU kallas Alluvium, efter ett uttryck för avlagringar inom geologin. De kan beskrivas som iögonfallande, även bland utställningens övriga verk.

– Man kan inte hänga vad som helst bredvid.

Färgsprakande, ljust och… glatt?

– Det är positivt och ger energi. Men det är lite märkligt, jag är ingen dyster person men ganska allvarlig.

För Peder Josefsson är ett medlemskap i Smålands konstnärsförbund givet. Och Vandalorum är ”fantastiskt”.

– Sven Lundh har gjort en otrolig insats för svensk konst.

Regler för kommentarer