Tre av fyra ensamkommande i Ljungby får jobb

Lyckad integration på HVB-hem i Ljungby

Ensamkommande flyktingpojkar pekas ibland ut i media som ett problem.
På HVB-hemmen i Ljungby känner man inte igen den bilden. Här får tre av fyra ensamkommande fast jobb.

– Det är hetsjakt på ensamkommande pojkar, folk har fått panik i Sverige och pojkarna känner sig förföljda, säger Anette Ragnarsson, föreståndare för ensamkommande på HVB-hem i Ljungby kommun.

– Men jag står på barrikaderna för mina ungdomar. Det är som de vore mina egna barn, de är i mitt hjärta, fortsätter hon.

Rapporter i media om sexuella trakasserier och övergrepp i städer i Sverige och i Europa har förekommit den sista tiden.

Inte sällan pekas ensamkommande ut som skyldiga. I debatten ställs frågor om vilken kvinnosyn pojkarna har. Röster höjs för att de måste utbildas i sex- och samlevnadsfrågor.

Föreståndaren Anette Ragnarsson och ungdomspedagogen Margareta Karlsson jobbar med den här gruppen av flyktingar på HVB-hem i Ljungby kommun.

Framgångsrikt

De har träffat nära 150 ensamkommande pojkar, främst från Afghanistan och Afrika, i Ljungby sedan 2008.

Anette Ragnarsson och Margareta Karlsson har bara positiva erfarenheter av de här pojkarna, som är 15 till 17 år gamla när de kommer hit.

Och Ljungby har varit väldigt framgångsrikt i arbetet med att integrera dem, tack vare ett paket av insatser. Anette och Margareta är stolta över det arbetet.

Andra kommuner har varit på besök och studerat Ljungbys integrationspaket.

– Vårt mål är att göra dem till självförsörjande individer i det svenska samhället, och 30 av de 40 ensamkommande som har skrivits ut från HVB-hem i Ljungby har fått fast jobb, slår Anette fast.

– De jobbar som trädgårdsmästare, i industrin och inom vården, någon sköter ismaskinen i en ishall i Stockholm, lägger hon till.

Kön och sexualitet

De ensamkommande pojkarna är från samhällen där man har en annan syn på kön och sexualitet än i Sverige, påpekar Anette och Margareta.

Men i Ljungby använder man sig integrationspaketet från dag 1 när pojkarna kommer till ett HVB-hem. I det paketet ingår bland annat att prata om kön och sexualitet.

– Vi jobbar mycket med att förklara skillnaderna för dem. De är ju från patriarkaliska samhällen där kvinnan inte har samma rättigheter, säger Anette.

– Det är en kulturkrock i början. De ställer mycket frågor om hur de ska läsa signaler från flickor och hur de ska göra när de träffar flickor. Men de lär sig väldigt snabbt hur de ska bete sig, de anpassar sig, tycker Margareta.

Lagar och regler

Som ungdomspedagog pratar Margareta inte bara om kvinnans rättigheter och sex med pojkarna.

Hon sitter med dem en och en och berättar om våra vanor och om hur man köar till bussen, till exempel. Dessutom får de en lång startsträcka för att skapa trygghet.

– De bor på HVB-hem när de är 15-17 år, där är det personal dygnet runt. När de är 18 år flyttar de till övningslägenhet. Om de vill gör vi besök och hjälper till med läxor och att skriva cv, när de är 21 år får de klara sig själva, förklarar Anette.

Köksbordsrasism

Den negativa bild som media ger av ensamkommande är helt felaktig, menar Margareta och Anette.

– Det är absurt som de beskrivs. Men det är en grupp som syns i samhället och samtidigt finns det mycket okunskap och rädsla i Sverige, anser Margareta.

– Ingen av de pojkar vi har haft i Ljungby har blivit anmäld för ofredande. De tafsar inte mer på flickor än vad svenska pojkar gör, säger Anette och fortsätter:

– Folk tappade fattningen när det kom så många flyktingar förra året. Men den här köksbordsrasismen skrämmer mig, jag är rädd för vad som händer i Sverige. Pojkarna får ju reda på hur de pekas ut i media, de blir oerhört ledsna och de är rädda för att gå ut i Ljungby nu.

Regler för kommentarer