Det tjeckiska namnet Rusalka har ryskt ursprung och betyder ”förtrollat och förtrollande kvinnligt väsen” Texten som skrevs av Jaroslav Kvapil passade väl dåtidens smak för det mystiska med naturväsenden och besjälade människor.

Antonín Dvořák

Född 1841, död 1904 fick sitt genombrott som operakompositör med Rusalka bara tre år före..

Antonín Dvořák

Född 1841, död 1904 fick sitt genombrott som operakompositör med Rusalka bara tre år före sin död. Även om vi ser honom symfoniker, betraktade han sig själv som en dramatisk kompositör. Efter åtta operor blev det äntligen en stor framgång på Nationalteatern i Prag 1901, en av hans största triumfer som tonsättare. Den sista operan ett par år senare, Armida, sägs ha påskyndat hans död i hjärnblödning.

Dvoráks komposition präglas av tidens impressionistiska och även expressionistiska klangfärger med lyriska arior och även lieder. Innehållet i Rusalka är besläktat med sagor och legender som handlar om nymfer, sirener och sjöjungfrur. Ett liknande tema finner man i H.C. Andersens Den lilla sjöjungfrun.

Vattenandens dotter Rusalka vill inte dansa med skogsnymferna i sommarnatten. Hon är djupt olycklig och önskar sig mänsklig gestalt för att vinna den unge prinsen som hon förälskat sig i när han badade i sjön. Han kan dock inte se henne eftersom hon är osynlig för honom.

Mot faderns vilja uppsöker hon en häxa och får hjälp av henne att bli synlig men på villkor att hon blir stum. Om prinsen inte blir henne trogen döms hon att irra omkring utan hem. Den älskade, som först förtrollats av hennes skönhet, blir med tiden irriterad av hennes främmande väsen och förälskar sig i en annan kvinna.

Rusalka är nu utstött från sina medsystrar och från sitt hem. Endast prinsens blod kan hjälpa henne men hon vill inte döda honom. Prinsen återkommer till sjön. Han är förkrossad, ber om förlåtelse för sitt svek och söker på nytt hennes kärlek. Rusalka förklarar att en kyss kommer att döda honom. Han ber ändå om denna kyss och båda försvinner tillsammans ner i vattnet.

Två av ariorna har blivit mycket kända framförallt ”O silvermåne” i akt ett som sjungs av Rusalka och Sjöns gudinna i akt tre som sjungs av Prinsen.