Vem styr egentligen över Region Kronobergs sjukvård?

Corona-pandemin har drabbat hela befolkningen hårt både individuellt och kollektivt. Sjukvården har hittills klarat sitt uppdrag tack vare duktig och lojal personal samt genom ransonering av annan sjukvård. Att prioritera är ett känsligt område framför allt om det sker lite dolt såväl nationellt som regionalt. Och vem bestämmer? När corona-krisen sakta klingar av blir denna fråga en av flera.

Formellt sett har politikerna makten bland annat genom hälso- och sjukvårdslagen, en så kallad skyldighetslag som säger att vårdgivaren, ofta regionerna, skall tillhandahålla med sjukvård som skall vara jämlik och av god kvalitet. Den som har störst behov skall gå före den med mindre behov. Patienten har ingen juridisk rätt till sjukvård. För att öka patientens minimala inflytande något har man bland annat infört exempelvis vårdval, fritt vårdsökande och vårdgaranti det vill säga att komma till inom viss tid. Klarar regionen inte tidsgränsen drabbas patienten men inte regionen.

Man måste skilja på makt över kunskap och organisation. Läkare och sjuksköterskor har monopol på medicinsk kunskap, det vill säga det som företaget är till för. Historiskt sett hade läkarna makt över organisationen också men administratörerna har tagit över. Drivkraften är inte att bli verksamhetschef utan utvecklas inom sitt yrkesområde.

Sjukvården är en kunskaps- och informationsorganisation där produktionen till stor del sker via regionerna – stora och tunga organisationer. För att klara sig anställs en rad administratörer – ekonomer, IT-folk, vårdutvecklare, personal (HR)-folk och så vidare. De tar fram underlag till politiska beslut och tar på vägen egna, ibland dolda beslut. Deras drivkraft borde vara att ta sådana beslut som bidrar till att mötet mellan vårdgivare och patient blir optimalt.

När budgeten inte håller, när produktiviteten sjunker, vill administratörerna ofta lösa problemet med nya organisatoriska modeller där patienterna sällan kommer i fokus.

Hur makten används på ett ytterst tveksamt sätt kan följande fall illustrera, ett nationellt och övriga regionalt.

# riksdagen har bestämt att akutsjuka skall prioriteras före planerad vård som i sin tur går före hälsoundersökningar. Socialstyrelsen har nu kommit med riktlinjer om prioritering på intensiven som innebär att vården av en patient kan avbrytas om någon annan behöver platsen. Framtill nu har man avbrutit intensivvården om behandlingen sviktar men numera kan man avbryta behandlingen om en yngre behöver platsen bättre vilket ej är överensstämmande med vård på lika villkor. Etiskt korrekt i ett patientinflytande perspektiv?

# Region Kronoberg beslöt för några år sedan att slå ihop de två sjukhusen. Några år tidigare hade tre organisationsforskare från olika universitet tittat på frågan och konkluderat att ”all forskning och erfarenhet tyder på att det vare sig är produktivt eller kostnadseffektivt, snarare kostnadsdrivande”. Vare sig patienter eller befolkningen vann något på detta förslag.

# En gynekolog med 26 års arbete i Kronoberg blev tidigare i år anklagad av HR (personal)-avdelningen för att ha fyllt i sina lönelistor fel. Vid granskning fann man tolv fel och vederbörande hade fått tolv dagslöner för mycket. Vid förhandling hotade HR med polisanmälan och avsked om hon inte vid sittande bord accepterade att betala tillbaka, få en varning samt sänkt lön med 10 procent.

Det är brist på gynekologer i länet och nu fattas det ytterligare. Målet för HR, enligt hemsidan, är att vara en attraktiv arbetsgivare.

Ge patienten mer inflytande 
”Politik är att vilja” sa en känd politiker 1964. För att vilja och förändra krävs makt. Lämna inte den ifrån er till administratörerna. Använd den till att patientens inflytande ökar.

När klyftan mellan vad som är medicinskt-tekniskt möjligt att göra och tillgången på resurser ökar, låt patienterna vara med och prioritera.

Efter sommaren kommer nästa ”kris” då sjukvården skall ta hand om alla som tålmodigt har väntat under corona-tiden och personalens semestrar. Då behövs alla läkare och sjuksköterskor. Och nya idéer om arbetssätt, att alla arbetar med patientens vandring från sjuk till frisk. Att bryta upp den tunga organisationens brist på tillgänglighet och dess regelverk. Att på allvar skapa en patientfokuserad vård med samverkan mellan primärvård och annan specialistvård.

Olle Wihlborg