Var en ung influencer på den skånska landsbygden, eller en bokläsare i Vimmerby, eller filmmakare i Piteå. Regeringen har lagt närmare 300 miljoner kronor på att kommuner ska skaka fram sommarjobb åt unga.

Den kommunala kreativiteten denna kärva sommar känner därför inga gränser. Det är ju någon annan som betalar. I Älmhult har exempelvis elever vid Kulturskolan fått jobba som kringresande musikanter, medan unga i Ljungby arbetar med att hålla avstånd mellan gäster på badplatser.

Visst finns det goda exempel, som skräpplockande och parkarbete i Ljungby. Men samtidigt finns det, enligt sajten Ledigajobb.se, i länet massor av sommarjobb. Då borde det inte skapas låtsasjobb åt unga. I stället vore det bättre om de riktiga jobben behölls.

Ett exempel vore att låta landets nöjesparker öppna. Där konkurrerar normalt sett tusentals ungdomar om svåra, krävande och meriterande uppgifter. Efter regeringens negativa nöjesbesked släcktes hoppet för stora jobbskapande parker som Skara sommarland, Astrid Lindgrens värld, Liseberg och Gröna Lund.

Men är det inte viktigt att investera i unga, så att de får bättre förankring på arbetsmarknaden för lång tid framöver? Givetvis är det så. Men väldigt få har en karriär som musiker, bokläsare eller influencer framför sig.

Det kan ses som sätt att möta dagens förändrade krav på arbetsmarknaden. Men samtidigt är det svårt att se hur kommunala krockkuddar hjälper ungdomar på längre sikt.

Är arbetsmarknaden kärv brukar de flesta få vidga sin horisont eller sänka sina krav. Med färre jobb måste fler skaffa sig bättre kunskaper eller söka sig till andra områden. Att sätta den konkurrensen ur spel kommer inte gynna någon, allra minst de med lite erfarenhet.

Det finns de som insett detta. I Ljungby startade 19-årige Hampus, tack vare Gnosjöföretaget UngDrive, ett sommarföretag för trädgårdsarbete, bärhjälp och städhjälp.

Totalt har ett 60-tal ungdomar i Kronoberg valt att försörja sig själv via entreprenörskap. Jämför det med lönekostnaden för Ljungby kommuns 260 sommarjobbare, plus kostnader för arbetsledare, handläggare och andra för att hålla apparaten igång.

Kanske är det för strängt att kräva samma sak av de yngre generationerna. Kanske gör de revolt mot gnetandet och omdefinierar vad arbete ska vara. Men individuell driftighet borde vara viktigare att stimulera. Statistiskt sett blir de flesta inte skatteavlönade dagdrivande socialister utan hårt jobbande företagare.

Då kan tanken på ett kämpigt sommarjobb vara det bränsle som behövs för att stärka sin egen tillvaro. På kuppen får fler det bättre av ens insatser. Det är mer än vad kommunerna kan skryta med.

Ledarredaktionen