Föreställ dig att en främmande makt ihop med ett statsunderstött globalt teknologibolag bygger ett övervakningssystem i ett land på EU:s tröskel.

Systemet, som bygger på avancerad ansiktsigenkänning, är en del av en inrikes- och utrikespolitisk strategi för att bygga och exportera statsdriven kontroll av folkmassor till länder med skör eller obefintlig demokrati.

Tänk vidare att systemet kompletteras med fysiska poliser från den främmande makten för att, tillsammans med det europeiska landets poliskår, patrullera gatorna. Tänk att detta land också erbjuds, och sedermera köper, attackdrönare och avancerade medeldistansmissiler av den främmande makten.

EU behöver inte se längre än till Serbien för att beskåda scenariot. I Belgrad bygger Huawei ett ”safe city”-system likt det kolossala övervakningsnätverk som byggts upp i Peking och andra kinesiska städer.

Man räknar med att installera runt 1000 kameror i staden. Liknande exporter har gått till Malaysia, Mongoliet, Singapore, Sri Lanka, Etiopien, Kenya och Uganda.

Systemet är i sin tur en del av ett större kinesiskt projekt vid namn City Brain, som syftar till att sammanfoga all form av data och videoövervakning till en enhetlig bild – uppdaterad i realtid – av alla människors alla rörelser. I Kina flyger redan kamerafåglar, i form av duvor, för att komplettera alla fasta kamerors bildflöden in i City Brain-systemet.

Officiellt handlar det om att sköta saker som trafikljus, tunnelbanelinjer och avfallshantering. Det är på så sätt kameraköpen säljs in: trafikövervakning och ett löfte om ett säkert och rent Belgrad. Det är inte så konstigt. Serbiens president Aleksandar Vučić har kallat Kina för landets ”mest ärliga och pålitliga vän”.

Om det nu finns ärliga, demokratiska intentioner bakom projektet borde Serbien förklara vad som övervakas, hur informationen används och av vem. Men inrikesministeriet har nekat samtliga begäranden från medborgare att ens få veta var kamerorna har satts upp.

Hur Kina definierar brott är givetvis styrande för hur systemen analyserar och bedömer folks rörelser. Bara det borde få alla serber och EU att bäva. Därtill har Kina skickat poliser för att sampatrullera med serbisk polis.

Täckmanteln är att erbjuda säkerhet i städer med många kinesiska turister. Bilden förstärks av att båda länderna har gjort liknande avtal med Italien och Kroatien för att skydda ”sina” turister.

Men enligt den säkerhetspolitiske forskaren Vuk Vuksanovic har Kina även stationerat ut personal vid bland annat en stålfabrik utanför huvudstaden som tillhör kinesiska ägare, och vid delar av ombyggnationen av motorvägen mellan Budapest och Belgrad, vilken finansieras av kinesiska statslån.

Kina har alltså statskopplad säkerhetspersonal på marken för att bevaka sina direkta ekonomiska intressen i ett land som förhandlar om EU-medlemskap. Det handlar inte om något annat än en förlängd arm från världens främsta och teknologiskt mest avancerade polisdiktatur.

Kinas president Xi Jinping har kallat City Brain för statens ”skarpa ögon” – en fras Mao Zedong använde för att bygga upp sin fysiska spionapparat, för att kontrollera vad han såg som kontrarevolutionärt beteende. Alltså allt som inte stämde överens med Maos världssyn.

Därtill har Serbien tidigare i år köpt och tagit i drift sex stycken attackdrönare av Kina. I somras rapporterades att Serbien också köpt avancerade FK-3-missiler österifrån (SR, 4/8). Ingen av dessa teknologier har tidigare funnits i eller runt Europa.

I USA har diskussionen om kinesiska statens inblandning i teknologiska företags data och affärer tagit fart under president Donald Trump. Bland annat är TikTok och Huawei under administrationens tryck för att förmås minska sin närvaro i USA.

Att Kina skulle kunna kontrollera egentillverkad militärutrustning borde stå utom tvivel. Att det sker i ett land med gräns mot EU är ett direkt hot mot öppna demokratiska samhällen.