Man kan utan tvekan påstå att många konstformer strävar efter att hålla det så enkelt som möjligt, däribland filmbranschen.

Alltså: Varför ta risken att göra något nytt när man kan göra samma sak en gång till?I synnerhet som det gick bra senast.

Ett av de mera märkliga fenomenen i det här sammanhanget är Mamma Mia-konceptet, som ju egentligen inte är något annat än en förklädd reklamkampanj för Abbas musik. Inte för att det finns något behov av detta, men i alla fall.

Så har vi, efter tio år, ännu en film som har sin grund i Abbas musik.Förväntningarna var verkligen inte högt uppskruvade, men jag måste erkänna att producenterna tänkt till ett extra varv innan de drog igång det här projektet.

Faktum är att den här intrigen är betydligt smartare, även om konkurrensen inte är jättetuff, än i den första filmen. Knepet att gå på djupet (jodå) och förklara bakgrunden till den första filmen, är bara det något att hylla.Vi snackar inte några djupsinnigheter i den bemärkelsen, utan det är bara ett kort konstaterande.

Även om musikinslag är ett självklart inslag i en musikalfilm, känns det lite knepigt att det ungefär var sjunde minut blir som att titta på en musikvideo.

Inte sällan har jag svårt att bortse från det krystade i situationen.

Sedan lyckas handlingen i sig, dessutom, ge betraktaren ett värdefullt tips när en av karaktärerna säger; "den som tänker för mycket blir olycklig".Och det är precis så det ska göras.Mamma Mia-Here we go again ska inte analyseras sönder och samman, vilket skulle lämna härligheten upplöst i atomer, utan avnjutas som ren underhållning.

Annons

Det är feel-good, det är livets glada dagar (för det mesta) och allmänt mys-pys där i biomörkret.Sedan är ju Abbas musik så där härligt svängig fortfarande, efter alla dessa år.

Den här formen av film har också ett existensberättigande i en värld där bekymmer kickar in mest hela tiden. Trump och Putin kör sina race, raketmannen kan när som helst vakna på fel sida och det kommande valet kan få den nuvarande parlamentariska situationen att likna en promenad i parken. Då känns Mamma Mia-Here we go again som något man behöver, och jag skojar inte.