På gungan i trädet svingar de sig högt, i glasburkar samlar de maskar inför stora metarekvällen. På klipporna sitter de i motljus och räknar myggbetten på benen och om natten smyger de ut för att få en skymt av Näcken.

Det är en berättelse från längesen, och också just en berättelse, fullt medveten är jag om detta. Ändå är det i den jag hamnar i tanken, så pass att jag faktiskt måste leta fram skivan i barnens dvd-hög och titta en stund, efter att ha lyssnat på P1:s Plånboken som handlar om fattiga barn som gruvar sig inför sommarlovet.

Majblommans sommarlovsrapport, berättas det, visar - inte oväntat - att sommarlovet för barn till föräldrar som har det svårt ekonomiskt är förknippat med skuld och skam. Det är inte svårt att förstå när spannet mellan dem som lägger minst och mest i semesterkassan, i värsta fall, går från noll till sexsiffriga belopp.

Samtidigt blir jag beklämd - av andra skäl.

Jag må vara naiv, men i min värld är sommarlov som i Astrid Lindgrens Bullerbyn: bad från varma klippor, tusen myggbett och kladdiga maskar att meta med.

Annons

Det är också så sjuåringens tankar går. Hon, som fortfarande pratar om den där enda natten då vi sov i tält, för två år sedan. Fråga henne och - skulle jag gissa - vilken nybakad ettakladdare som helst, och det är bad och en och annan glass som står högst på önskelistan för ett sommarlov i drömmarnas tecken.

På gårdagens skolavslutning uttryckte barnen, inför en fullsatt kyrkolokal, sin kärlek till sommarlovet i egenskrivna dikter. Dikter om träden som är gröna, sjöar som är uppvärmda och blommor som doftar gott. Om hopprep och cyklar och evighetslånga skratt.

Inte om Thailandsresor, nöjesparksbesök eller långa bilsemestrar ner i Europa.

Och ja, jag må vara naiv – men inte så naiv att jag inte kan känna klumpen i magen när kompisen kommer tillbaka i augusti och berättar om storslagna äventyr och du berättar… just ingenting.

Samtidigt tänker jag: ingen borde behöva komma tillbaka med inget att berätta.

Vi kan inte förbjuda föräldrar med pengar att lägga tusentals kronor på semesteräventyr - lika lite som vi kan förbjuda barnen att berätta om dem. Vi kommer aldrig ifrån det faktum att livet inte är rättvist, inte ens på sommaren.

Men det vi kan göra, med pengar eller utan, är att se på sommaren med barnens ögon.

Alla har råd att bada i närmsta sjö.

Att plocka blommor i vägrenen.

Att dra in doften av en junikväll i ett djupt andetag.

Och kanske nån gång ta en glass på stan.

Barn är inte mer komplicerade än så.

Det borde inte vi heller vara.