Inför varje jul skickar vi drygt 30 julkort till nära och kära. L gör en lista som jag försöker komplettera. Julkort är viktiga. Att skicka julhälsningar via facebook, instagram eller annan nätkommunikation är inte detsamma, även om vi ägnar oss åt det också. Riktiga försändelser via svenska posten ska det vara.

Jag imponeras över hur mycket jobb folk numera lägger ner på sina julkort. Vi själva gör alltid personliga hälsningar och den konsten är i dag vida spridd.

När sedan färgglada platta kollin med glada människor, tomtar, änglar, blommor och söta katter dimper när är det tid att rannsaka sitt agerande. Eva och Gunnar, en av de mystiska avsändarna förra året lokaliserades och fick sin belöning, eller hur man ska uttrycka det, i år.

Men vem är Anders? Hans hälsning saknar efternamn och vi kan för liv och pina inte utröna vem som skickat julkortet. Visst, vi känner flera Anders, bland annat den granne som vi kallar för Anders, eftersom han heter så. Men varför skulle han skicka ett julkort när han lika gärna kan traska 50 meter och överlämna det?

Det finns en gammal barndomsvän från norr som numera bor i Stockholm. En Anders. En annan Anders bor i byn, men är inte granne. Kan det vara han? Ytterligare en Anders har flyttat någonstans till Dalarna. Är det han? Och när jag tänker efter finns det nog ett par Anders till i min yttre vänkrets.

Annons

– Hans skrivstil ser gammalmodig ut. Han är säkert lite äldre. Som du ungefär, säger L när hon granskar julkortet.

”Lite äldre?” Ja, ja, det får väl passera.

– Har vi skickat till familjen K? Och titta här, vilket vackert julkort! Fick de något från oss? Du glömde väl inte dem?

Svåra frågor att besvara för en man som inte längre minns så bra.

Fem-sex julkort kom definitivt från vänner som vi borde ha skickat till. Jag har noterat dem på min lista för nästa år och lagt listan på ett säkert ställe. Tiden går fort.

Ett annat julkort ger mig dåligt samvete. För många år sedan intervjuade jag en av Sveriges bästa gitarrister. En man med ungerskt påbrå. Sedan dess har jag varje år fått julkort från honom och han har också bemödat sig att skicka till rätt adress och inte till gator där vi inte längre bor.

– I år måste du komma ihåg att skicka till honom, uppmanade mig L.

Tja, jag kom så långt att jag tog reda på hans adress, skrev ner den på en lapp och tappade bort lappen. Något julkort fick han inte från mig i år heller. Men om han läser det här ska han ändå veta att han fanns i mina tankar. God jul i efterskott.

En metod att döva sitt dåliga samvete är att skicka gott nytt år-hälsningar till dem som man missat i sin julkortsdistribution. Men därmed avslöjar man sitt tillkortakommande. Bättre alternativ torde finnas.

– Är det här en lista för nästa års julkortsmottagare, undrar L.

– Inte alls. Det här är ett register för våra glad påsk-utrop, svarar jag.