Att det plötsligt ska kunna prövas kom ändå lite överraskande. Ungefär som svängningen om vårdnadsbidraget och det är lätt att tänka att detta hör ihop. För visst är det är ett evigt trixande bland politiker för att få bestämma, vare sig de ingår i regeringen eller påverkar utifrån.

Annons

Kort efter att Jan Björklund svängde i frågan om vårdnadsbidraget - som han tydligen aldrig gillat men ställt upp på för alliansens skull - svänger regeringen i betygsfrågan. Bytt är bytt, och nu kan folkpartiledarens viktigaste fråga prövas. Och en för ögonblicket lågmäld Gustav Fridolin (MP) sa lugnt i tv att försöken ska bevisa att betygen över små barns prestationer inte leder till bättre kunskap senare i livet.

Jag fick betyg i småskolan, man fick niga när man fick det bruna kuvertet ur lärarens hand. Det första jag kollade var om jag blev uppflyttad till nästa klass, för kvarsittare ville man absolut inte vara. Men det värsta var musikbetyget. Jag sjöng jämt som barn, hade en fin och tonsäker röst och lärde mig snabbt sångtexter utantill.

Därför var jag stolt och trygg när jag valde den finaste psalmen jag visste och sjöng så fint och alldeles rätt i uppsjungningen för fröken. Men en klasskamrat/konkurrent fick alltid högre betyg. Hennes familj stod högre i rang, hon stod högre i rang. Senare tog jag igen det - högre betyg i engelska och franska var en skön känsla. Men språkbetygen kom inte genom vilja till revansch, de kom för att lärarna var stöttande och uppmuntrande - och kanske för att glosor och grammatik kan mätas mer rättvist.

I dag är vi sångfåglar från småskolan vänner och båda har klarat oss bra. Men för mig det hade varit skönt slippa bära där känslan av - orättvisa.

Att verkligen anstränga sig och försöka, men ändå förlora.