Sommarkollot i Varberg erbjöd två veckor av lek, sol, salta bad, bus, utflykter, filminspelning, spökhistorier och många glada skratt. Nya vänskapsförbindelser uppstod, liksom minnen för livet – och en längtan till nästa sommar, med nya spännande äventyr.

Ljungbykretsen har med hjälp av Röda Korsets kretsar runt om i kommunen och i Markaryd anordna lägervistelser av det här slaget sedan 1927. De senaste 13 åren har de hållit till på Kinnagården strax norr om Varberg. Gården ägs av Röda korset i Marks kommun.

– Förr i tiden - för mer än hundra år sedan och framåt, hade nästan varje kommun i Sverige sin egen sommarlovskoloni, berättar Olle Bolmelind, föreståndare för Ljungbykollot.

– Avsikten var främst att låta barn från fattiga förhållanden komma iväg för att äta upp sig och få frisk luft. Resultatet av vistelsen mättes i barnens genomsnittliga viktökning.

I folkhemmets Sverige försvann fattigdomen, åtminstone på papperet, och kolonierna lades ner en efter en. På 1980-talet fanns endast ett fåtal av de ursprungliga kvar, medan nya bildats för barn med föräldrar som kunde betala för sig. Det växte fram seglarkollo, hästkollo och golfkollo.

Olle berättar att Ljungbykretsen hela tiden envist har hållit fast vid att det fortfarande finns föräldrar som inte har råd att skicka sina barn på dyra lägervistelser eller utlandsresor.

Annons

Att gå på tandemskidor mitt i sommaren kräver både samarbete och koncentration, om laget ska ha en chans att vinna stafetten i årets skattjakt.
Foto: Olle Bolmelind

– Det är främst den kategorin vi vänder oss till. De barn som tas ut till vår kollovistelse betalar ingenting - mer än fickpengar på 200 kronor, men alla har inte ens det. På vår fina gård aktiveras barnen av sammanlagt 16 ledare, plus mig då.

Olle är föreståndare och ansvarar för planering, upplägg, personalrekrytering, inköp, redovisning, myndighetskontakter med mera.

På kollo är barnen ofta i rörelse genom olika lekar och samarbetsövningar. Allt stillasittande vid datorer, TV och mobiltelefoner är bannyst, berättar Olle Bolmelind.
Foto: Olle Bolmelind

Svårt att få tag i bra ledare

Han berättar att ingen behövde klaga på vädret i år. Fast efter några dagar i stekande sol frågade barnen ”måste vi gå och bada idag också” Men när de väl kommit ner till någon av de fina badplatserna – det finns flera stycken inom gångavstånd – så var leken genast igång och det var svårt att få hem dem igen.

– Tyvärr har det blivit allt svårare att få tag på bra ledare, förklarar Olle.

– Vi kan ju bara erbjuda två veckors arbete på sommaren, till låg lön dessutom. Den här gången lyckades vi inte locka en enda sökande till de tre tjänsterna i köket, trots annonser via Arbetsförmedlingen över hela landet. I detta närmast hopplösa läge ryckte den ideella hjälporganisationen RRT in och räddade situationen. Deras medlemmar och närstående privatpersoner levererade färdiglagad middagsmat vid inte mindre än nio tillfällen.

– All heder åt dessa väldigt trevliga och hjälpinriktade personer, som i likhet med oss frivilliga inom Röda Korset arbetar helt utan anspråk på ekonomisk ersättning.

Gissa vilket land som Rasmus höll på inför VM-finalen i fotboll?
Foto: Olle Bolmelind

De övriga dagarna fick ledarna hjälpas åt med matlagningsbestyren, liksom vid frukost och kvällsmål.

– Det fungerade förvånansvärt bra, men tog förstås på krafterna. Matlagning till 60 personer är inget latmansgöra – speciellt som man måste planera och köpa in råvarorna innan det är dags att sätta sleven i grytan, berättar Olle.

Ekonomin ett stort problem

– Ett annat stort problem är ekonomin, fortsätter Olle.

– Tack vare många sponsorer, både organisationer, företag och privatpersoner, har vi kunna driva verksamheten vidare ännu ett år. Ett stort tack till Rotary, Druidlogen Virdar, Ljungby Hantverksförening, Siriusorden, Synskadades förening, PRO med flera, samt inte minst våra systerkretsar i Agunnaryd, Lagan, Lidhult med flera, som alla bidragit med små och stora belopp.

Olle berättar att de från kommunen årligen får 50 000 kronor, plus anslag ur Dahlins kulturfond.

– Pengarna behövs eftersom de här båda veckorna kostar cirka 300 000 kronor. Då ingår en resa till Liseberg med fria åkband och matkuponger för alla. Största utgiftsposten är personalkostnaderna - löner och sociala avgifter, därefter hyra av gården, mat, busstransporter, material och så vidare.

Olle berättar att de räknar med ett underskott på cirka 150 000 kronor. Det klarar de ytterligare ett par år med hjälp av överskottet från deras second handbutik Kupan i Ljungby och en enig styrelse som anser att varenda krona som satsas på våra barn är en investering för framtiden.

Hur många sockerbitar på en minut går det att prickskjuta ner i en glasskål med hjälp av en sophink som katapult? Rekordet var 14.
Foto: Olle Bolmelind

”Delad glädje är dubbel glädje”

– Barnkolonin ger nyttig social fostran, man får lära sig att samarbeta och ta hand om varandra – ”delad glädje är dubbel glädje” - är en upptäckt som många gör på kollo, och tvärtom. Hjälps vi inte åt allihop med det tråkiga, som städning och tvätt, ja då blir det mindre tid över för det roliga. Och roligt var det.

Han berättar att ett av barnen begärde skriftligt intyg på att få komma tillbaka igen nästa år, andra grät och kramade ledarna hårt när bussen kom för att hämta hem dem igen till den invanda vardagslunken i Ljungby.

– Men hoppet om nästa sommar hade redan börjat spira innan vår glade busschaufför Roger från Mjäla Buss äntligen fick dra igen dörrarna och sätta kurs mot Ljungby

– Vi andra var kvar och städade, utvärderade och funderade. Vad kan bli ännu bättre, nästa sommar? säger Olle Bolmelind.