I november 2012 beslutade utbildningsnämnden om en ny skolorganisation i Älmhult. Nu har det gått fem år sedan beslutet fattades och resultatet är tydligt. Älmhults skola är i kris. Detta ses främst på kommunens egna siffror av resultaten i årskurs nio. Elevernas betyg faller till katastrofalt låga nivåer, inte minst för pojkarna som är bland de sämsta i Sverige.

Men fiaskot slutar inte med låga betyg, Älmhults problem är större än så. Störst är misslyckandet att behålla lärare i kommunen. Våra barn och ungdomar möts varje dag av en hög andel obehöriga och outbildade lärare, inställda lektioner, slagsmål och kränkningar. I annonser lockar man med bra kommunikationer, men man glömmer nämna att lärarna har urusla arbetsvillkor med stora klasser, hög undervisningstid och låga löner. I takt med att andelen behöriga lärare minskar, minskar även kvaliteten på undervisningen och vid kontakt med skolan möts man ständigt av nya mentorer som är okunniga och saknar helhetssyn kring elevernas kunskapsutveckling.

Annons

Ett fundamentalt fel i Älmhult är den felfördelade ekonomin. Varje år tappar Älmhult i rankning när man jämför hur mycket pengar som faktiskt går ut i verksamheterna på skolor och förskolor i form av elev- och barnpeng. Man står inför den omöjliga ekvationen att höja resultaten men göra detta till en lägre kostnad. Lika tydligt blir det ekonomiska misslyckandet där förvaltningen har valt att satsa på centrala mellanchefer på förvaltning och central elevhälsan (sex chefer) istället för verksamhetsnära chefer ute på skolorna bland våra barn och ungdomar (sju rektorer till 1600 elever). Kanske är detta också en förklaring till att det har slutat 11 rektorer de senaste fem åren i Älmhults grundskola?

IKEA har de sista åren satsat stora pengar på att rädda skolan, men resultaten är få. Vi skulle bland annat mötas av dubbla lärare på mellanstadiet, men istället gick pengarna till att anställa vikarier. Hur satsningar på denna misskötta skolorganisation kan fortsätta från detta företag är för mig ett mysterium.

Att samla alla högstadieelever på en enda skola har varit det största misstaget av alla. Dagliga bråk, inhyrda vakter och låga resultat talar ett tydligt språk. Som om detta inte vore nog verkar skolan tycka det exempelvis är okej att eleverna äter lunch i korridorerna då det är för stökigt att äta i matsalen.

Det som tydligast illustrerar utbildningsförvaltningens okunskap att driva Älmhults skolor framåt är nonchalansen att förutse och planera för utveckling. Exempelvis gjordes aldrig någon riskbedömning av nya skolorganisationen innan den beslutades. Är det då konstigt att ambitionen om Sveriges bästa skola slutade med ett fiasko av tjänstemän och politiker?

Per Thollander

fd Älmhultsbo