Runt 65 veteranbilar fick plats innanför Smålandsgärdsgården i hembygdsparken. Och det räckte föga. För dubbelt så många och fler därtill blev parkerade på gräsåkern utanför.

– Vi har räknat till 200 och ungefär lika många "Svensson"-bilar. Så vi har verkar få fler besökare än vanligt.

Det sa Lars-Ingvar Larsson och Ola Hemström som tillsammans var primus motor i denna årliga träff i hembygdsföreningens regi.

Då hade det bara gått en timme efter öppnandet på söndagens eftermiddag.

– Strålande, sa Ola Hemström och menade både uppslutningen, vädret och kommersen.

En italienare

Sedan gick vi och inspekterade en liten katt bland de många amerikanarna - en sportig italienare. Det var Ingemar Johansson från Bårshult mellan Hamneda och Pjätteryd som kom med sin Fiat X1/9 från 1980 om 1500 kubik och 83 hästar.

– Den är ovanlig i dag. För "alla andra" rostade upp. Men den här är i toppskick i karossen.

Annons

Han berättar att när han växte upp var det gott om Fiat. Då var märket störst i Europa. Men sedan tog det liksom slut.

Sedan visade han hur man kan plocka bort taket och lägga det i det stora bagageutrymmet där fram. För motorn är bakmonterad.

– Riktigt trevligt. Att det bara finns så många olika sorters fina gamla bilar och så välputsade de är, sa besökande Annbritt Larsson och Ann-Marie Josefsson som rattat dit i en Golf från Unnaryd.

Vilken bil skulle ni vilja åka hem i, frågade vi. Och de tittade runt och bestämde sig rätt snabbt för en stor och skimrande Buick.

Äkta rost

Thomas Tradefelts rejäla Chevrolet Bel Air från 1969 hade nog inte kommit fråga. Reftelekillen hade varken lackat om eller tvättat sin svarta pjäs. Där var rost och repor och skavanker och lite till.

– Jo, rosten är original. Och alla var ju välkomna, sa han och uttalade gillande över träffen som bjöd på en salig blandning av gamla bilar.

Även denna gång, den nionde träffen på tio år, bjöd arrangören på något nytt - godisgoda veteranbilskakor. Det var Signe Carlsson Roos som laborerat fram två olika sorter toppade med antingen en Ferrari-bil eller äkta Ahlgrens-bil.

Fast längst kö var det till våffelstugan, de många av de gissningsvis tusen personerna sökte sig. Där fick de nio våffeljärnen verkligen bekänna färg.

För musiken stod Lundbergspojken, landskapets enda rockabillydragspelare.