Arvids livs präglades mycket av sjukdom, och när han avled i Ljungby den 2 oktober 1944 var han bara 54 år. Han levde ensam och hans umgänge verkar inte ha varit så omfattande. Dödsannonsen var undertecknad av hans syster, Lisa Landström, som var änkefru och bodde i Karlshamn, samt Anders - förmodligen en systerson.

Under hans verksamma tid var fotografier inte vanliga i dagstidningar, och någon bild på Arvid Petersson-Åsö har aldrig tidigare varit publicerad i Smålänningen. Den sammanlagda texten om honom i tidningen har heller knappast varit mer än vad som skulle få plats på motsvarande en tidningssida i dag.

Man får inte många träffar alls om man googlar på Arvid Petersson-Åsö eller Arvid Åsö. I boken "Svenska konstnärer. Biografisk handbok" 1980, nämns han med 3,5 rader med en uppgift att han varit elev hos Birger Simonsson. Men spridda tidningnotiser och recensioner och informationsblad vid utställningar ger ändå en bild av Arvid Petersson-Åsö.

Basfakta är att Arvid Petersson var född 21 juli 1890 i Våmbs församling i Skaraborgs län. Som sexåring kom han till Ljungby med sin mor och syster. Pappan var vid det tillfället i Amerika, men anslöt senare till Ljungby.

Minns honom

Det har gått 73 år sedan han avled så det finns inte många kvar - om ens någon - som kände honom väl.

Bröderna Rolf och Jörgen Andersson i Ljungby kan berätta om honom, men ingen av dom har egentligen träffat Arvid eftersom dom var små när han avled.

Jörgen Andersson, som länge varit med i Ljungby konstförenings ledning, berättar:

– Han var mycket aktiv som målare. Han målade ofta små tavlor, kanske 15-20 centimeter stora. Jag vet att hans tavlor ofta hängde på Stora Konditoriet i Ljungby, där SE-Banken ligger nu. Man kunde naturligtvis också gå hem till honom och köpa tavlor. Han bodde inte så långt från nya kyrkogården. Jag vet att han var sjuklig och han var nog inte så lätt att komma i kontakt med.

Arvid bodde i Skogsdal i Ljungby. En bild på huset, "Skogsdal, Ljungby Klockaregård", finns på Sunnerboarkivet i Ljungby, och på uppgifter i anslutning till bilden står att Arvid bodde där fram till sin död.

– Jag tror inte jag har träffat honom någon gång men jag hörde talas om honom, säger Ljungbykännaren Rolf Andersson. Han var självlärd, men jag tror att Ragnar Persson tog med sig honom på en del målarresor. Jag tror också att han var sjuklig.

Även Jörgen Andersson minns att Ragnar Persson hjälpte Arvid Petersson ibland, och både kan berätta att Arvid i vuxen ålder tog namnet Åsö.

Inte skolad

Annons

Det finns en uppggift att Arvid varit yrkesmålare som övergått till att bli konstnär. På flera platser framhålls att han inte var någon skolad konstnär, men att han en tid varit elev hos konstnären Birger Simonsson. En tidningsnotering gör också gällande att han en kortare period gått på Valands målarskola i Göteborg.

Arvid Petersson-Åsö var verksam som konstnär fram till sin död 1944. En målning som funnits med på en minnesutställning var daterad 1905. Den bör Arvid alltså ha målat som 15-åring.

Stämningsfulla landskapsmålningar, blommor och stilleben tycks ha varit Arvids favoritmotiv. Många av motiven är hämtade från hemtrakterna kring Ljungby, men det finns också Blekingemotiv. Systern bodde i Blekinge när Arvid dog, så det kan naturligtvis ha varit vid besök hos henne som han gjorde de målningarna.

Små utställningar

Arvid Petersson-Åsö ordnade själv små utställningar i Ljungby, framför allt på senhösten och inför jul. Men han har också varit med på några större utställningar. Han lär dessutom ha haft åtminstone en utställning i Falsterbo, kanske också i Blekinge.

Med säkerhete hade han en utställning i Ljungby 1927 - en artikel i Smålänningen antyder då att han haft flera utställningar redan tidigare.

Det var i julveckan 1927 som Arvid Petersson, som var hans namn vid den tiden, ställde ut på Järnvägshotellet. 36 motiv, huvudsakligen landskapsmotiv och stämningsbilder från Ljungbyområdet och Karlshamn, av skiftande art ställdes ut. "Färgnyanseringen är kanske i en del fall något djärv, men samtliga motiv äro väl uppfattade", skrev Smålänningens recensent Erbe då. Signaturen Erbe skrev också "Ett skymningslandskap är finkänsligt uppfattat där en aningsfull mystik sveper sin slöja över omgivningen och sammansmälter med nattens dunkel" samt "Förtjusande är en liten duk blommande ljung".

Några av motiven på utställningen var vårlandskap från Bolmstad, smäckra björkar med Bolmen som bakgrund, försommarpanorama från Ågård, och stämningsbilder från Hjortsberg och Ljungsjön.

Tog namnet Åsö

Någon gång under 30-talet valde Arvid Petersson att i stället kalla sig för Arvid Åsö. Målningarna från början av 30-talet signerades fortfarande Arvid Peterson men i alla fall 1940 var signaturen Arvid Åsö. I dödsannonsen, på gravstenen och i samband med senare utställningar har han kallats för Arvid Petersson-Åsö.

Sommaren 1944 hölls den stora Ljungbyutställningen, som även hade en konstavdelning där Arvid Åsö fick ställa ut några verk. Smålänningen skrev då: "Åsö befäster sin popularitet genom många små lyriskt mjuka landskapsbilder i sommarljus och skymningsdager. De småländska skogstjärnarnas poesi återger han med ett fridullt och föräslskat sinne. Den ensamma tallen i blekröd aftonro hör säkert till hans allra bästa tavlor". Skribenten påpekar också att de lokala konstnärernas verk nog har sina flesta sympatisörer " bland de som mera ovant och oförberett träder in på en konsutställning".

Bara några månader senare, den 2 oktober 1944, avled Arvid Petersson-Åsö, 54 år gammal. Enligt dödsrunan avled han "efter ett långvarigt hjärtlidande". Detta fick till följd att det i slutet av november anordnades en minnesutställning på Stadshotellet i Ljungby med Arvid Åsös efterlämnade tavlor - men även tavlor med privata ägare - som också såldes till de priser som han själv satt på tavlorna. Dyraste tavlan var "Köksinteriör", som hade priset 400 kronor och billigast var "Rosor" för 35 kronor. Målningar som "Interiör. Fornstugan, Bolmen" hade prissatts till 200, "Amaryllis vid köksfönstret" till 350 och "Oktoberdis i skogsbacken" till 125.

Ny minnesutställning

1973 anordnade Ljungby hembygdsförening en minnesutställning på Gamla torg med verk av Arvid Petersson-Åsö. Initiativtagare till den utställningen var hembygdsföreningens vice ordförande Kurt Andersson i Ljungby och konstnären Ragnar Persson, Angelstad, var sakkunnig rådgivare. Enligt flera uppgifter tidigare hade ju Ragnar Persson hjälpt Arvid en hel del under sin levnad.

Ett 60-tal målningar som var signerade från 1905 till 1942 ställdes ut och de flesta av dessa var inlånade från ljungbybor. De erbjöd sig att låna ut målningar i sådan utsträckning att hembygdsföreningen fick tacka nej till en del på grund av utrymmesbrist. Med tanke på att det då fanns många verk av Arvid i Ljungbyhemmen så kan man väl förmoda att i alla fall en hel del av dessa finns kvar fortfarande.

I anslutning till utställningen skrev Inge Svensson en insändare i Smålänningen. Han konstaterade att det inte fanns någon sten på Arvids grav och vädjade om att någon skulle ta initiativ till en minnessten. Så skedde också för 1974 - 30 år efter konstnärens död - restes en sten på graven i kvarter 11 på Skogskyrkogården i Ljungby. "Vänner reste stenen 1974" är bland annat inristat på stenen.

Nu är "vännerna" också borta och gravstenen är i farozonen. I två år har kyrkoförvaltningen efterlyst gravrättsinnehavare till platsen där Arvid Petersson-Åsö är begravd. Inga nära släktingar finns och inga andra har hört av sig, så det finns en risk att stenen plockas bort. Den normala gången i ett sådant läge är att kyrkoförvaltningen först kontrollerar om stenens utformning är av stort kulturhistoriskt intresse eller att den som är begravd på plats var en känd person. I sådana fall kan stenen få stå kvar, annars plockas den bort. Inom en relativ snar framtid kommer ett sådant beslut att tas.