Ingen verkade veta. Så två glassar inhandlades, en gräddig chockladdopppad Magnum och en Piggelin isglass.

Vi gick till järnvägsparken, sträckte ut de båda i den 34-gradiga värmen och väntade. Skulle detta goda rinna av och droppa bort från pinnarna på 5, 20 eller 60 minuter?

Redan innan utsågs isglassen till vinnare. Det var ju en miniglaciär. Istid är istid, liksom.

Fast vi fick tji. Chokladen blev snabbt svettig, men inte mer. Piggelinen droppade på. Först sakta och sedan fort.

Efter 16 minuter avslutades testet. Då låg hela isglassen i vätskeform på gräsmattan - men Magnum:en höll formen.

I stället för att vänta ut den så unnade vi oss ett bett. Att stirra på glass i ökenhetta frestar på.

Men tvi vale, 30-gradig glass är ingen höjdare.

Frågan blir nu: Belönas vi med Nobelpris i kemi eller fysik?

Relaterat: Sommarvädret 2018 - flipp eller flopp?