Verklighet och sanning i detta vet väl ingen. Men det finns inga skäl för oss, som demokratins och det fria ordets försvarare, att inte lyssna på vad unga kvinnor berättar. Att vi skyddar identiteter är inte konstigt, det är ett led i yttrandefrihet och källskydd att få vara anonym. Annars vågar man inte berätta, inte ens i det öppna och fria Sverige. Men att vara anonym i tidningen är inte samma sak som att vi på tidningen inte vet vem vi har intervjuat.

Annons

Som tidning skapar vi inte samhällets utveckling, men vår uppgift är att beskriva den. Vi måste göra det även om det är obekväma uppgifter som kommer fram. Vi ska inte mörka, men vi ska heller inte överdriva. Verkligheten är ofta eländig nog, brukar jag tänka. Därför låter vi flera komma till tals för att ge balans så att läsare ska kunna bilda sin egen uppfattning.

När det gäller sexuellt ofredande mot barn, flickor, unga tjejer och kvinnor så vet vi alla att det förekommer och att har förekommit i alla tider. Om kvinnor idag tänker tillbaka på sin ungdom så kan säkert många vittna att bli upptryckt mot en vägg, om händelser i skoltoaletter, raggarbilar, längst bak i skolbussen...

Det har blivit bättre - men det är fortfarande inte bra. Det har blivit bättre för samhället vågar talar om det som är svårt eller känsligt att prata om. Som en gång självmord och anorexi. När vi får veta att det är så vanligt, när det inte är tabu, så blir det information, kunskap och förebyggande insatser. Tidningen kan inte väja för det svåra - men vi kan berätta i hopp om att insikt leder till att utvecklingen går åt rätt håll.