Replik till Gunilla Åströms insändare i SML den 5 juni.

"Att kontrollera brottsregister är väl det minsta och viktigaste man kan göra när man är arbetsgivare åt människor som jobbar hemma hos andra människor om man vill ha ett gott rykte", skriver insändarskribenten.
Foto: Fredrik Sandberg / TT

Jag jobbade i 30 år i Ljungby kommuns hemtjänst/hemsjukvård och fick se vikarier som kom och tittade på bland annat konst vid första besöket hos brukaren. Ett exempel är hen som kom och sa: "Så fina tavlor du har, jag har liknande konst hemma".

Efter detta blev en brukare av med sin guldklocka. Brukaren berättade att hen kom på ett besök utöver arbetet och när hen gått var klockan borta. Hen togs bort från vikarieregistret, inget mer hände. Att kontrollera brottsregister är väl det minsta och viktigaste man kan göra när man är arbetsgivare åt människor som jobbar hemma hos andra människor om man vill ha ett gott rykte.

På ett äldreboende i Lidhult anställdes en kvinna som mördat en äldre person tidigare. Detta uppdagades efter anställningen. Har man inte lärt sig något i Ljungby kommun efter denna händelse?

Och på ett äldreboende i Älmhult blev en brukare våldtagen av en nattarbetande vårdpersonal för cirka två år sedan. Våra rädslor för att gå miste om billig personal får inte ta bort tryggheten från människor som är i behov av hjälp från andra människor. Inte minst viktigt är det att ta väl hand om de människor som varit med och byggt upp Sveriges välfärd, enligt min sanning.

Annons

Madeleine Richthoff

Relaterat: Insändare: Angående SD uttalande om oro och att öka kraven på anställda