Förr i tiden var det liv och rörelse i Strömsnäs. Nu är det betydligt lugnare. Detta öde delar vi med många orter i Sverige. Väldigt många. Troligen de allra flesta. Vårt land har nämligen spruckit i två delar och vad värre är: sprickan blir allt större och djupare och ingen ände kan skönjas på detta elände.

På ena sidan storstadsområden sjudande av varjehanda ting. På andra sidan resten av landet, allt mindre sjudande i stället allt mer berövat service – offentlig som privat. Inte bara USA är ett delat land.

På högsta ort är man väl medveten om vad som håller på att ske. Statens egen television sänder dessutom halvt exotiska reportage från plundrade orter. Medvetenhet i all ära, all heder åt reportagen. Ingetdera hejdar dock skeendet. Med utgångspunkt i Strömsnäsbruks gamla municipalsamhälle kommer här ett recept på motkraft – att användas där så passar.

Strömsnäsbruk är i stort sett en skapelse av Strömsnäs Bruk, på sin tid Kronobergs läns största industri med över tusen anställda. Vägen tillbaka till sådana storhetstider är dock obevekligt stängd. Vi får nöja oss med att ännu en tid i vårt lokala språk ha kvar begrepp som kokare, holländare, förare, passare, packare, skiftesbas och disponent. Det är allt.

Vi har också kvar begreppet järnvägare.

På Bildsköne Bengtssons tid arbetade ungefär trehundrafemtio personer på järnvägsstationen i Strömsnäsbruk, som förutom att vara järnvägsknut likväl var ett slags centrum för Skåne-Smålands järnväg. Järnvägarna var ett markant inslag i samhället. Just här finns en väg med anknytning till vårt förflutna. En väg på järn, en väg på räls.

Annons

Sedan århundraden tillbaka flyter här Lagan, södra Sveriges störta vattendrag efter Göta älv. En vattenled. Kanske en vattenväg. Kring Lagan finns också sedan länge en väg till lands, en landsväg. Namnet på denna lär återfinnas i andra delen av vårt småländska folkland Finnveden, syftande på vägen vid Lagan. I dag heter den E4.

Ett tretal skulle här innebära en järnväg mellan Jönköping och Helsingborg, med något slags centrum just i Strömsnäsbruk. En förryckte idé kanske – men det är ju en egendomlig värld vi lever i.

Ändhållplatserna är inte valda på måfå. Dessa två städer hör till de tio största i landet och skulle därför förhållandevis länge stå pall mot den stora åderlåtningen. Järnvägens innersta syfte skulle ju just vara att försvåra, om än inte förhindra den delning av vårt land som tidigare påpekat – i varje fall för just detta område. För resten av landet kan det bli ett eftersträvansvärt exempel för att återförena Sverige.

Allt detta är naturligtvis bara en idé, som behöver vidareutvecklas. Två befintliga leder och en tilltänkt tredje, vars optimala utnyttjande måste föregås av mycken tankemöda och många utredningar. Klokt vore att här tänka på just motsatsen till det omskrivna höghastighetståget. En järnväg som likt den ursprungliga skulle ha många stationer där tåget stannade och därmed som förr också skapade bebyggelse.

En extraordinär kommunpolitisk kompetens utöver det vanliga skulle erfordras för att rubriken skulle bli verklighet: Strömsnäsbruk som centrum för den tilltänkta järnvägen. Därtill en ihärdighet som slår det mesta. Finnes sådant? Just i frågan om järnväg finns ihärdigheten i vår kommun, fst det gäller Halmstad. En lätt vridning på huvudet och våra kommunpolitiker skulle upptäcka såväl Jönköping som Helsingborg.

Kanske detta inlägg kan ses som tankeväckande Kanske det kan ses som löjeväckande? Hur som haver är det lite udda, lite ovanligt. Det kan vara ett plus då allt fler inlägg både i den politiska och kulturpolitiska debatten blir allt mer slätkammade och likartade.

Inlägget tillägnas i sin helhet vår statsminister och min partiledare Stefan Löfven.

Ingemar Lagerqvist, (S)

Strömsnäsbruk