”Joulupukki! Joulupukki!”

Ofta när jag ser tomten komma gående någonstans så hör jag inom mig den exalterade finske pojkens röst skrikande på finska, Tomten kommer! Tomten kommer!

Året var 1999, vårt spelschema i tyska ligan var väldigt komprimerat och att åka hem till Sverige för att fira jul var inte att tänka på när det var match igen redan på juldagen. Det fick bli ett ihopkok av hockeymänniskor på vift varpå vi (Jag, min fru Sussi och dotter Ebba) firade jul i München tillsammans med familjen Johan Rosén med två barn och den finländske spelaren Jari Korpisalos familj inklusive två söner.

Den äldste sonen Joonas var alldeles uppspelt när han sprang fram till fönstret för att följa tomten när han skulle ta sig in för att dela ut julklapparna och han tyckte att det var väldigt duktigt av tomten när det visade sig att han kunde prata svenska (han hade till och med skånsk brytning…;-) ) Tittar man på Joonas Korpisalos profil i dag på Eliteprospects så är det svårt att tänka sig att denna lille kille nu har växt upp till en 1,90 meters målvakt som pendlar mellan NHL och AHL om att ta förstaspaden. Undrar om han spontant kommer att utbrista ”Joulupukki!” när han ser den rödklädde mannen med skägg även denna julen…?

Även i Troja kommer vi att hålla några dagars ledighet, men här har vi inte riktigt de avstånden hem som gör att några av spelarna inte hinner resa hem till nära och kära. Den som har absolut längst är ju då Elias Edström som ska ta sig hem till Glommersträsk utanför Arvidsjaur, en nätt liten tripp på cirka 130 mil (tur att han ska flyga). I och med detta så har Elias fått en dag extra ledigt jämfört med de andra så att han ska hinna både upp och hem och däremellan kunna landa i julfirandet och att träffa släkt och familj och ladda batterierna både fysiskt men framförallt mentalt.

Det är ju en kombination mellan hård träning, målmedvetenhet, taktik, skicklighet och tur som skapar framgång och att då komma tillbaka fullproppade med mental energi kan vara den pusselbit som gör att det faller på plats och att man orkar hålla en hög kvalité en bra bit in på våren. Därför känner jag att det är viktigt för våra spelare att kunna komma hem och tillbringa några timmar på hemmaplan och fira jul.

Äntligen är då grundserien avslutad och den avslutades ju på bästa sätt. Vi går in i Allettan som vinnare av Hockeyettan Södra vilket både är kul, men framförallt så är det en bra kick och boost för killarna att kunna titulera sig som etta över julen. Den allra hårdaste träningen är avklarad sedan ett tag, nu är det bara några skavanker som vi ska ta tag i och försöka få ordning på. Vi fick ju avsluta vår sista match i Tranås med endast en ordinarie center (Lehmann) tillgänglig varpå vi fick blanda runt ganska friskt i formationerna under hela andra halvan av matchen.

Just skadorna är ju något som vi levt med under hela hösten, och det kommer tyvärr att vara lite bök kring det även i mellandagarna. Men det är inget som vi inte kommer att kunna hantera känner vi, nästan hela höstserien spelades ju utan att vi var komplett lag på grund av skadorna. Det är något som man får lösa efter hand helt enkelt och det är jag säker på att vi kommer att göra även de kommande matcherna i mellandagarna då Allettan drar igång igen. Vi börjar ju som sagt mot Skövde borta den 27/12 medan vi tar oss an Vimmerby på hemmaplan den 29/12.

Det ska bli riktigt kul när det drar igång igen. Men innan dess ska vi hålla några dagar ledigt, den 25/12 drar vi igång träningen igen så att vi hinner få några pass i benen innan pucken släpps i Billingehovs ishall kl 19.

Fram till dess önskar jag Er en skön jul, hoppas att joulupukki kommer hem även till Er!