”Alla som har försökt dominera den här kontinenten har misslyckats.”

Läs den där meningen igen. Den handlar om EU, och uppfattningen är att unionen har kidnappat den europeiska kontinenten.

Rent krasst är Skyttedals tal om dominans av kontinenten långt ifrån den europeiska kristdemokrati representerad av Konrad Adenauer och Alf Svensson, som hennes parti åtminstone tidigare sagt sig vilja tillhöra.

Och det säger även mycket både om synen på EU och om den egna nationen. Krydda det hela med tilläggen att ”Orbán och Macron är lika destruktiva” och att åsiktsinnehavaren vill ”störta dem båda”, och vips har vi en kristdemokratisk EU-valskampanj.

Planerna på ett starkare EU går enligt denna logik alltså att likställa med Orbáns antisemitiska valaffischer som han nu dessutom bett om ursäkt för. Det är minst sagt anmärkningsvärt.

Uttalandena ovan kommer från en intervju i Dagens Nyheter som bygger på ett avsnitt i tidningens poddcast Studio DN (16/3), där KD:s toppkandidat till EU-parlamentsvalet ger sin syn på unionen. Sara Skyttedal, till vardags kommunalråd i Linköping men tydligen menad för något större, räds inte att ta till de stora orden för att nå sina mål. Hon snarare koketterar med det hon beskriver som sin åsiktstourettes.

Det står naturligtvis varje parti fritt att kandidera som det önskar. Men att såväl skandaler som vassa uttalanden kan påverka väljare och valresultat råder det inga tvivel om. Tyvärr innebär detta att stora delar av den borgerlighet som nu går till val är antingen stukad eller populistisk.

Annons

Det förra gäller Liberalerna. Partiet är ovanligt splittrat och i dagsläget utan toppkandidat sedan förstanamnet Cecilia Wikström petades från listan för en dryg vecka sedan. Att Sveriges mest EU-vänliga parti riskerar att förlora sin representation i Bryssel, är både ironiskt och djupt olyckligt. Andranamnet Said Abdu skulle med sin företagarinriktning kunna göra mycket nytta i parlamentet. Men han är relativt okänd och saknar dessutom Wikströms erfarenheter av och kunskaper om det praktiska EU-samarbetet.

Påståendet att delar av svensk borgerlighet skulle vara populistiska kan tyckas väl drastiskt, och just p-ordet ska användas med varsamhet. Men det går inte att undgå att KD genom Skyttedals EU-kampanj visar drag av de tillspetsade uttalanden samt enkla svar på komplexa frågor som just populism innehåller.

Det räcker egentligen att läsa kommentarerna till Skyttedals Twitterinlägg för att uppfatta hur hon flirtar med SD:s sympatisörer. Det är ju dessa KD nu vill vinna med Ebba Busch Thors framgångsrika högergir och parkering i rutan alldeles intill det vita streck där anständigheten slutar.

Från KD:s högkvarter är det uppenbarligen välkommet. Varje parti tycks numera behöva en extrovert gaphals. Sara Skyttedal är Kristdemokraternas motsvarighet till Moderaternas Hanif Bali: En färgstark, orädd person som är beredd att vräka ur sig lite vad som helst i utbyte mot uppmärksamhet. De sunda värderingar som också dessa personer har döljs väl av frän retorik. Det är synd, för mellan Skyttedals oneliners finns ett och annat guldkorn. Som att hon personligen ser till att välja flygbolag som satsar på klimatvänlig teknik, eller att EU bör få större makt när det gäller utrikespolitik.

För demokratins skull är det på kort sikt naturligtvis bättre att KD får ett starkare väljarstöd och bredare representation i Bryssel än SD. Hellre ett starkt EPP – partigruppen som KD och M tillhör – än risken för ett växande högernationalistiskt block. Det vi ser nu är hur nationalistiska, demokratiskeptiska partier runtom i Europa går från att inte vilja befatta sig med EU, till en ambition att gå samman för att ”förändra unionen inifrån”. Sannolikheten är därför överhängande att européerna i slutet av maj yrvaket inser att den politiska spelplanen har ritats om. Lägg till att den nya EU-kommission som ska väljas till sommaren kanske inte består av dagens demokratiförsvarare.

Men Moderaterna och Centern då? Den värsta turbulensen verkar ha lagt sig efter att Anna Maria Corazza Bildt (M) petades och partiet presenterade en helt ny laguppställning. Bland nykomlingarna finns bland annat den relativt okände riksdagsledamoten och före detta företagaren Jörgen Warborn på plats tre. Hans inställning att det behövs en entreprenör i Bryssel bådar gott för den kommande mandatperioden.

Centerpartiets säkra kort, Fredrick Federley, har visat sig vara så stabilt att till och med liberalen och tidigare EU-parlamentarikern Marit Paulsen gav honom sitt stöd framför Liberalernas egna kandidater.

Hos M och C syns alltså en välbehövlig motvikt till krisande L och kaxiga KD. Frågan är om det räcker för att säkra en stabil, svensk borgerlighet i Bryssel.

Eu
Val