Riktigheten i detta illustrerades ganska väl på måndagskvällen i Ljungby där man på måndagskvällen samlats för att fundera och spekulera över hur vår stad kommer att se ut år 2020. Inte för att det saknades kvalificerade teckentydare, i panelen satt de politiska toppnamnen Eskil Erlandsson (C) och ClasGöran Carlsson (S) tillsammans med styrelseproffset Anders Bulow och Stefan Hörberg från det lokala näringslivet.

Anders Bulow, som var den som talade först och längst, avstod från att komma med vare sig förutsägelser eller pekpinnar, men kunde konstatera att den hundratjugohövdade publiken med så gott som idel 50-plusare väl illustrerade de demografiska problem som orter av Ljungbys sort brottas med; en allt mer mognande befolkning och där ungdomarna inte längre nöjer sig om att drömma om ett liv i storstäderna.

Och att just tillgången på jobb är centralt för tillväxten i ett samhälle var det heller ingen som betvivlade, även om jordbruksministern flera gånger återkom till det som under kvällen blev hans mantra: att de anställda måste få möjlighet att växa i sina yrkesroller och att det faktiskt måste vara roligt att vara på jobbet.

Annons

ClasGöran Carlsson hakade på och berättade om sin tid som kommunalråd då han kom att uppfatta och sammanfatta Ljungby som ”Manligt, mekaniskt och lågutbildat”. Följaktligen blev Carlssons framtidsvision för Ljungby att vända på kuttingen till ”Mångfald, högteknologiskt och välutbildat”.

Efter paus tyckte någon att kaffekön varit längre och långsammare än vad som anstår en trakt där logistik står i centrum, men Carl-Johan Roubert, en av arrangörerna, kontrade med att det nog fanns ett värde i de möten som uppstår under väntans tider.

Kanske var det bilhandlarnestorn Kurt Sjöberg som trots allt närmade sig den fråga som de flesta ur publiken funderar på i dessa dagar, hur centrumhandeln ska överleva i tider av allt hårdare konkurrens från stormarknader och näthandel. Det enkla svaret, att det handlar om att göra sina inköp på hemmaplan, kom omgående och när kommunchefen Roland Eiman lade till att hotet mot centrumhandeln inte kommer från Ljungbyporten eller Rosendal utan från Väla och Samarkand fick han nickar av medhåll från panelen.

Däremot kändes det knappast som vi var på väg mot framtiden när Sölve Rydell och Ann-Charlotte Wiesel hamnade i debatt om landsbygdsskolor.

Människan är förmodligen unik genom sin förmåga att föreställa sig framtiden. Men några svar på frågan hur det är att leva och bo i Ljungby kommun 2020 fick vi som väntat inte, även om den som till äventyrs skulle kunna göra den tidsresan antagligen skulle känna igen sig. Så fort går det inte ens när förändringens vindar blåser som starkast att allt blir omskapat på futtiga sex år. Men kanske har vi då någon form av svar på frågan om går mot nya glansperioder och om den industriella framgångssagan fått en lycklig fortsättning.