Jag har 657 vänner och ändå är jag ensam. Jag pratar med mina vänner varje dag och berättar vad jag gör, men ingen känner mig på riktigt. Ingen har ens har sett mig i ögonen eftersom de bara är namn på en skärm. Jag berättar om allt jag gör och vad som händer i mitt liv trots att jag inte ens vet om någon faktiskt lyssnar.

Som ni kanske redan har räknat ut så är det till exempel ett konto på Facebook som jag beskriver i meningarna här ovanför. Det kan inte bara vara jag som tycker att det här låter konstigt och nästan lite skrämmande men faktum är att många människor lever livet precis så. Många av oss går, sitter och till och med umgås med näsan ner i våra telefoner

Annons

Barn som föds nu växer upp med dessa smarta telefoner som en naturlig del i deras vardagsliv. Att leka med en kompis kan lika gärna vara att sitta med en mobiltelefon i handen bredvid varandra, vilket inte jag anser är att leka. Visst är det sjukt hur fort det har gått. Jag tror att utvecklingen tar på tok för stora steg än vad som faktiskt är bra för oss. Det är så lätt att fastna i det som är nytt och spännande, man fastnar och glömmer bort att tiden runt omkring en faktiskt går rätt fort. Istället för att sitta på fikarasterna och prata med varandra sitter vi med blicken fast i våra väl utvecklade telefoner, så kallade ”smartphones” eller ”smarta telefoner”. Vi väljer alltså bort mänsklig kontakt som består av känslor och uttryck, vilket man aldrig kan få genom en uppdatering på nätet. För hur många timmar har man suttit och stirrat ner i något som egentligen inte betyder någonting i slutändan. Tänk vad många timmar man har ”slösat bort” istället för att prata med människor som finns runt omkring en. Tänk vad mycket känslor och tankar av viktigare slag man hade fått reda på om man faktiskt hade tittat upp och sett det viktiga i livet, som sina vänner och sin familj.

Du kanske missar världens chans för att du stirrar ner och inte tittar upp. Du kanske missar att prata med den personen som du sitter bredvid för att du är helt uppslukad av din telefon. Tänk om den personen som du suttit bredvid hade kunnat bli din framtida kärlek eller en av dina bästa vänner. Men du fick aldrig reda på vad det kunde ha lett till för du tittade ner istället för upp. Du kanske missade något som hade kunnat bli något riktigt bra i ditt liv, i ditt riktiga liv och inte i din värld på en skärm.

Det är hög tid att slita sig från allt det som tar bort fokus från det viktigaste du har. Stäng av mobiltelefonen och fäll ner skärmen på din dator, det är dags att börja leva livet på riktigt.

 

Vilma Schmidt

Vilma Schmidt går snart ut andra året på Sunnerbogymnasiet i Ljungby. Vill du veta mer om hennes tankar kan du läsa på hennes blogg http://nouw.com/vilmaschmidt