NÄR MÅNGA MÄNNISKOR söker sig till Sverige skapas givetvis både möjligheter och problem.

Problemen är vi osedvanligt bra på att diskutera, vi har till och med ett stort parti som specialiserat sig på att misstänkliggöra människor utifrån etnicitet och skapa avstånd i stället för närhet och förståelse.

Bortsett från krafterna som avsiktligt försöker undergräva möjligheterna till integration finns det jättelika utmaningar. Den största är så klart att skapa en stabilare situation i Syrien och Irak, liksom en demokratisering av bland annat Eritrea. Andra självklarheter bland utmaningarna är jobb, bostäder och utbildning.

Den kloke ser dessa utmaningar som möjligheter att skapa utveckling och få ett ännu mer välmående samhälle.

MEN FELFINNARNA har svårt att laga efter läge. Det finns nämligen i detta land – som under decennier specialiserat sig på förbud och detaljregleringar – alltid någon paragraf att hänvisa till som gör det möjliga omöjligt.

Ett exempel kommer från skolans värld.

Det är stor brist på lärare. Samtidigt kommer många lärare hit som flyktingar. Låter bra, eller hur?

Nix. För att bli lärare krävs utdrag ur belastningsregistret och eftersom det inte finns sådana att tillgå i Irak och Syrien för svenska myndigheter så larmar facket att flyktingar inte kan bli lärare.

Reflektionen att även helt vanliga svenskar kan slinka igenom det filter som tidigare brottslighet utgör är inte aktuell. Det är nämligen så att även om du skakat galler för sexbrott mot barn så är de uppgifterna i belastningsregistret inte tillgängliga tio år efter frigivning. Allvarliga, icke bevisade misstankar finns heller inte med.

Annons

ÄVEN NÄR BRISTEN på läkare kommer på tal och de möjligheter som finns bland flyktingarna hittas snabbt hinder. De goda exempel som redan finns på snabbspår till svensk läkarlegitimation tonas ner och får obefintligt utrymme i debatten.

Misstänksamma människor skulle kanske tro att facken är rädda att bristen på utbildad personal försvinner eftersom det är det tyngsta argumentet för höga löner. I så fall är det synd. Bra löner för god kompetens är självklart.

INGÅNGSLÖNER är en annan aktuell fråga.

Jag tror inte ens att vänsterdebattörerna tror att vi kan fortsätta att ha nuvarande lönetrösklar, för att sysselsätta många outbildade krävs en snabbt växande arbetsmarknad med enklare jobb.

Men att föra upp den frågan längst upp på dagordningen i integrationsdebatten är det samma som att förlama den. Det är en komplicerad fråga fylld av ideologiska spänningar där det kommer att ta tid att hitta nya modeller.

POLITIKERNA har däremot ett skarpt vapen som kan användas för att dopa arbetsmarknaden: rut. Dessutom på sätt och vis utan kostnader.

Ska många enkla jobb skapas snabbt är det inom tjänstesektorn. Den är underutvecklad i Sverige i dag på grund av lönenivåer och skattetryck och här finns en enorm potential.

Vad gör S-regeringen då? Jo, sänker rut-avdraget.

Det självklara borde vara att ge rut-sektorn en ordentlig injektion och höja avdraget till 100 000 kronor per år, ett superrut.

ALLT ÄR INTE mörkt och dystert. Det finns många goda exempel på snabb integration och ett kommer från idrottens värld. Här har man en tradition av att bedöma människor efter förmåga i stället för etnicitet. Det tillsammans med strategier och traditioner av ideellt arbete ger många nya svenskar en väg in i sitt nya hemland.

VAR OCH EN av oss måste också fundera på vilka hinder vi själva lägger för integration om vi ska klara den historiska utmaning vi står inför.

Hur knackig svenska kan kassören i mataffären prata innan vi rynkar på näsan? Är det ok om servitören snackar bruten engelska? Kan en analfabet rensa mina rabatter?

Den verkliga förändringen börjar inom oss själva. Men det undantar inte den mäktiga staten och alla mäktiga intresseorganisationer från ansvaret att söka lösningar i stället för hinder.