Vi har runt 40 dagar på oss. Får vi inte stopp på smittspridningen innan dess kan det vara svårt att få stopp på den alls menar Världshälsoorganisationen, WHO.

Enligt FN håller ebolaviruset på att vinna loppet och 10 000 människor kommer att ha mist livet lagom till första advent.

När reklam med undernärda barn som vill att jag ska bli fadder, skänka pengar eller hjälpa till visas på tv stannar jag inte längre upp, ber inte folk i min närhet att tona ned för att verkligen lyssna till budskapet. I stället zappar jag vidare mellan kanalerna. När började jag reagera så? Vad är det som gör att jag inte längre gråter när jag läser om ytterligare ett barn som fallit offer för tvångsgifte eller våldtäkt? Kriget i Syrien pågår fortfarande och i stället för att fortsätta läsa om attackerna i Kobane kommer på mig själv med att fundera över vilket datum jag intervjuade den där oppositionella kvinnan i Homs för P1-morgon. Var det den 24 eller 25?

Annons

Det är inte för att jag inte bryr mig längre. För det gör jag. Men det som krävs för att reagera, energin som går åt för att göra något varenda förbannade gång finns inte. Tårarna räcker inte till.

Vi har varit förskonade. Du, jag och Sverige. Klarat oss undan epidemin så här långt. Och som förskonad borde man kanske visa tacksamhet. Det känns som det minsta vi kan göra. Men hur visar man tacksamhet över att inte vara drabbad när krisområdena och katastroferna bara blir fler?

Jag känner mig maktlös. Maktlös och rädd.

Rädd för att ebola är orsaken till att fadderbarnets brev från Togo inte kommer lika ofta. Hur kan jag rädda henne om hon är smittad?

Rädd för att jag själv ska drabbas när jag åker till Sydafrika och Swaziland om några veckor. Rädd trots vetskapen att det är närmare till Värnamo från Liberias huvudstad Monrovia än till Kapstaden, men risken verkar finnas. Vem skyddar då mig?

Rädd för att alla tänker som jag. Vem ska då rädda världen innan det är för sent?

Man gör det man kan. Det viktigaste just nu är nog ändå att man faktiskt gör något. För.

Vem om inte vi?

När om inte nu?