– 2017 blev ett instabilt och oroligt år. På det personliga planet blev det, nu när jag inne på mitt tredje år, ett år då jag lärde känna människorna här lite närmare.

Det berättar Fredik Modéus, Växjö stifts 59;e biskop, när vi ber om en kort summering om året som varit.

För 2018 ställer han förhoppningar om att vi blir bättre på integrerar folk som kommer hit.

– Och jag hoppas att vi i kyrkan hittar glädjen och framtidstron, att vi kan lyfta fram dessa ändå mer så vi får mer mod och hopp inför framtiden.

Inte självklart

Redan tidigt sökte sig folk till biskopsgården och ändå blev det trångt vid klädhängarna, i trappan upp, vid gästboken och handskakningen med paret Fredrik och Carina Modéus.

Annons

– Det här är en fin men ingen självklar tradition med nyårshälsning. Alla stift har det inte. Och jag har varit med sedan mitten på 1990-talet, sa Anton Härder från Diö, numera förste vice ordförande för (S) i stiftsstyrelsen.

Linda från Göteryd

På plats innan dörrarna öppnade var redan Linda Persson, som kom i sällskap med Enok Danielsson, båda från Göteryd. Hon var en av 13 volontärer som såg till att serveringen fungerade.

Husfrun Elisabet Axén Henley betonade att det frivilliga gänget var oumbärliga när hon bullat upp för att klara 600 fikagäster.

– Vi bjuder på tårta med mousse, chokladbiskvier, ingefärskakor typ bondkakor och smålandskringlor.

Kringlor med eller utan sur grädde? Svaret blev att hon begärt grädde.

– Men vid provbakningen blev kringlorna så spröda och smuliga så det blev filmjölk i stället, berättade hon.

Britt-Marie Nilsson från Odensjö, som kom i sällskap med Susann Nilsson, gillade kringlorna.

– De är mycket, mycket goda.

Berömde predikan

Vid ett av borden hittade vi Ingemar och Kerstin Johansson, från Bårshult, på gränsen mellan Älmhults och Ljungby kommuner, som fikade ihop med Karl-Erik och Eva Larsson från Ljungby.

– Jag var i kyrkan och tycker att biskopens predikan var fin, sa Göran Sjödahl från Rataryd.