Sverigedemokraten Börje Tranvik vill inte ha böcker på främmande språk på biblioteket i Älmhult. Detta lät han meddela en med rätta tämligen förbluffad fullmäktigeförsamling i veckan. Med tanke på sammanhanget är det alltså rimligt att anta att Tranviks uttalanden dels var övertänkta, dels representativa för SD i Älmhults kommun.

Att de svenska folkbiblioteken ska gå i bräschen för kulturell mångfald och vara en mötesplats för alla landets invånare är en självklarhet som inte ska behöva förklaras – men som uppenbarligen måste försvaras.

Därför är det på sitt sätt bra att Tranvik talar klarspråk och öppet redovisar den agenda hans parti står för. För samtidigt som Sverigedemokraternas partiledning gör sitt bästa för att lägga ut dimridåer och tala om nolltolerans mot rasism och främlingsfientlighet visar det sig gång efter annan att verkligheten är någon annan. Att SD är ett parti fött ut främlingshatets mylla och som behöver denna näring för sin existens.

Annons

Hos Sverigedemokraterna är nyckelorden "vi" och "dom" och för det mesta handlar det om att se världen ur ett perspektiv där Sverige och svenskarna representerar det goda medan andra folk och nationer i varierande grad företräder ondskan.

Exakt vilka språk som väcker Börje Tranviks och Älmhults Sverigedemokraters motvilja framgår inte av referaten från fullmäktigesammanträdet, men man kan med visst fog anta att det inte främst är böcker på norska, danska eller ens tyska eller engelska som Tranvik inte vill se på Älmhults biblioteks hyllor.

Det är naturligtvis pinsamt att frågor som dessa ska behöva ta upp diskussionstid i folkvalda forum, men samtidigt är det bra att vi med jämna mellanrum påminns om var Sverigedemokraterna står. Och än en gång kan vi konstatera att de står där de brukar stå, på den yttre högerkant där främlingsfientlighet och invandrarhat är det kitt som binder dem samman.

SD må göra vad de kan för att framstå som ett "normalt", borgerligt parti men genom att ständigt återkomma till sitt mantra om att alla - eller åtminstone de allra flesta - samhällsproblem kan kopplas till invandring och mångkultur visar de ständigt sitt rätta ansikte.

Under gårdagen kunde Aftonbladet avslöja att SD-ledningen med Jimmie Åkesson i spetsen ordnat bidrag för ett icke existerande kvinnoförbund. Eventuellt kommer det alltså att visa sig att SD-toppen till allt annat också består av ett gäng fifflare. Och det är givetvis illa nog - men det är inte detta som utgör det verkliga hotet. Det är det hat som de tar varje chans att sprida.