Lars-Olof Johansson, nu 82 år, är musikaliskt uppfostrad i ett Vislanda som på 40- och 50-talet blomstrade av musik.

– Där fanns många orkestrar på den tiden. Samtidigt spelade Stig Ferms orkester, Anton Erikssons orkester, Lasses, Kaholas hawaiiorkester, en blåsorkester och en mindre symfoniorkester och kanske något till, berättar Lasse.

– Alla lärde vi oss av varandra.

För Lars-Olofs del var det framför allt Anton Eriksson som var läromästaren.

Lars-Olof startade själv som 13-åring Lasses orkester 1948, en orkester som hade sin första spelning 1949.

Haydns trumpetkonsert

Anton Eriksson lärde mig spela trumpet, berättar Lars-Olof. Bland annat lärde han mig spela Haydns trumpetkonsert utan noter, och den framförde jag som 16-åring vid en konsert i Vislanda.

Det är också från denna konsert med Vislanda musikkår som Lars-Olof första gången omnäms i en tidning. Signaturen R. öste lovord över honom i Smålandsposten:

"Programmet inleddes med "Gladiatorernas avsked", en vals "Försmådd kärlek" av Paul Linche, två satser ur Haydns trumpetkonsert, varvid solostämman spelades av en ung, mycket lovande, trumpetare, Lars-Olof Johansson, som på ett utmärkt sätt löste sin mycket svåra uppgift".

Lars-Olof gjorde lumpen som radiotelegrafist på KA2.

– Musikkåren hade lokaler där och jag fick lov att öva där och även medverka i Musikkåren.

Lars-Olof har även i två längre perioder tillhört I 11:s musikkår i Växjö.

Spelade in skiva

1959, tog han nästa steg i sin musikaliska karriär genom att bli trumpetare i Ingmar Nordströms mycket populära orkester.

Men vid denna tid hade Lars-Olof redan flyttat till Ljungby där han 1957 börjat jobba på Konsum på Harabergsgatan.

Ingmar Nordströms orkester var välkända redan då och turnerade över hela södra Sverige.

– Ibland kom vi inte hem till Växjö förrän tre på natten och jag var kanske tillbaka i Ljungby kl. 4-5 på morgonen. Då var det bara att gå direkt till jobbet på Konsum, berättar Lars-Olof.

Efter tre år med Ingmar Nordströms orkester slutade han därför i bandet, men då hade han hunnit vara med på gruppens första skiva tillsammans med sångaren Lars "Snaggen" Söderström. På den plattan finns bland annat låten "Nu tar vi det lugnt", som kom att bli signaturmelodi i ett av de populäraste radioprogrammen, "Besökstid - önskemusik för sjukskrivna" med Arne Ericsson. Programmet sändes under 30 års tid med start 1956.

Storbandsmusiken

Nu blev storbandsmusiken en viktig del i Lars-Olof Johanssons liv.

– Storbandsmusiken hade varit väldigt populär på 30- och 40-talet, och nu kom intresset tillbaka. Harry Arnold var ju en av favoriterna.

På Bolmsö fanns i slutet av 50-talet Stig-Birgers orkester. Birger Johansson som var kapellmästare ville utöka sin orkester och det blev Ywonn Laeila med sång och Lars-Olof på trumpet som tillkom.

– Orkesternamnet ändrades 1962 till Bigge Bolméns sextett och det blev ett bra samarbete med många spelningar i södra Sverige. Ganska snart fick vi dock ändra lite på stavningen av namnet efter önskemål från en person som hade namnet Bolmén. Det räckte med en liten ändring genom att sätta ett streck på bokstaven n så det blev ett h i stället och därmed Bigge Bolméhs, berättar Lars-Olof.

När Birger slutade i mitten av 60-talet övertog Ywonn och Lars-Olof orkestern och 1968 bildades storbandet med samma namn. Parallellt drevs det lilla bandet och storbandet till 1975.

Engagemangen med storbandet blev fler för varje år och resorna längre, med bland annat spelningar i Stockholm (till exempel på Nalen), Malmö, Helsingborg, Uppsala och även i Danmark och Tyskland.

Annons

Bigge Bolméhs storband fanns i nästan 40 år och fortfarande träffas medlemmarna och spelar vid något festligt tillfälle.

– Storband är det roligaste inom musiken. Det går utanpå allt annat, säger Lars-Olof. Där har man ensemblespel, ettriga trumpeter, härliga saxofoner och tromboner som bomull på allt. Med ett bra komp kan man spela vilka låtar som helst och det ger utrymme för solister.

– Ett storband skall egentligen innehålla 14-15 blåsare– men ibland brukar man tala om förminskat storband, med 11-12 musiker, förklarar Lars-Olof.

Stor publik

Lars-Olof är också ledare för Ljungby storband, som startade som en grupp inom Ljungby blåsorkester 1992. Så sent som förra söndagen ledde han en konsert på Ljunggården i Ljungby som lockade stor publik, även om storbandsmusiken just nu inte så stor om den varit tidigare.

– Tyvärr är det många storband som har lagt ner, ofta för att det saknas bra blåsmusiker.

1981 började Lars-Olof i Ljungby blåsorkester. Han hade då lämnat Konsumbutiken och fått fast jobb som musiklärarae i Ljungby.

– Det fanns många duktiga blåsare i Ljungby. Jag fick en förfrågan om jag kunde leda blåsorekstern säger Lars-Olof. Jag tänkte att det kan jag väl pröva ett år. Det blev 25 år som ledare, och sedan har jag fortsatt att spela i ytterligare 12 år i Blåsorkestern.

I snart 40 år har Ljungby blåsorkester varit Lars-Olofs stora projekt. Men nu är frågan om det blir så mycket mer.

– Som jag känner nu kommer jag inte spela mer med blåsorkestern, åtminstone inte om Ljungby kommun är inblandad.

Bitterheten över att Ljungby blåsorkester inte längre får vara kvar på Godsmagasinet på samma fillkor som tidigare är stor.

I 20 år arranderade orkestern Godsmagasinet, och Lars-Olof var en av de som engagerade sig mest även när det gäller lokalerna och den omfattande renoveringen som kostat 2 miljoner kronor. Tusentals arbetstimmar las ned på detta.

Förra året meddelade Ljungby kommun att man själva behövde Godsmagasinet till den från musikskola till kulturskola utökade verksamheten.

– När Musikskolan startade i början av 60-talet i Köpingsgården fungeradde samarbetet bra med förråd och övningslokal med gemensamma instrument, noter med mera. Under 90-talet kände vi i Blåsorkestern att vi inte var välkomna i lokalerna längre, därför började vi att leta efter en annan lokal. Det var då Godsmagasinet kom på tal.

– Från början sas det att det bara var om en järnväg i framtiden skulle byggas på området som vi skulle behöva lämna lokalerna. Föreningen har lagt ner jättemycket pengar och arbete med Godsmagasinet och vi haft enormt många konserter där. Jag trodde aldrig att kommunen skulle köra ut oss från lokalerna på detta sätt.

– Nu får blåsorketsern kanske vara och öva i lokalerna, men vi har haft mycket utrustning, noter och möbler som vi nu fått sälja billigt, slänga, skänka bort eller magasinera på annan plats.

Ljungby blåsorkester har betytt mycket för Lars-Olof, dels det musikaliska och dels alla resor, konserter och arbetet i och omkring lokalerna och kamratskapet.

– "Fredagsgänget" med fruar har betytt mycket för Blåsorkestern under många år - både ekonomiskt och praktiskt.

Drillflickorna

– Vi får inte glömma att vårt samarbete med drillflickorna har varit så framgångsrikt. Judy Andersson har varit en mycket bra ledare för dem och vårt samarbete har fungerat ypperligt.

Tillsammans med blåsorkestern och drillflcikorna har det blivit massor av konserter, resor över stora delar av Europa och till och med till USA. Ljungby har vunnit Stimlördagen flera gånger - för att kommunen haft så stor musikalisk verksamhet.

Och en del av verksamheten har finansierats av till exempel den Bingolott-försäljning, som Lars-Olof Johansson under många år tillsammans med Per Grenlund och Birger Hellström drog ett stort lass till. Man fick på detta vis in 100.000-tals kronor till verksamheten.

Det närmar sig 70 år sedan Lars-Olof Johansson som 13-åring startade Lasses orkester och fortfarande är han aktiv inom den kronobergska musiklivet. Han är ledare för Ljungby Storband - och kommer att vara så förmodligen många år framöver. En konsert med storbandet är redan inbokad i Ljungby kyrka till sommaren.