Kvinnan känner att ingen lyssnar på henne. Varken personal på skolan eller på socialbyrån i Ljungby. I somras placerade kommunen hennes son i familjehem och kvinnan vill nu göra det som krävs av henne som förälder, men hon tycker att allt vänds emot henne och att de som fattar besluten inte lyssnar ordentligt på henne och hennes son.

Det är därför hon griper efter ännu ett halmstrå och vänder sig till media för att berätta sin historia och sin syn på saken.

– Jag önskar att andra föräldrar ska se hur vi har det och att de också ska träda fram och berätta. För det är inte bara jag som är drabbad av det här bemötandet, säger kvinnan.

Hon har inget emot att framträda med namn, men vi kallar henne ändå Matilda.

Tuff uppväxt

Hon och hennes mamma, alltså barnets mormor, har anmält barnets skola till Skolinspektionen. De anser att skolan och rektorn inte har gjort vad de borde för att ge barnet tillräckligt med stöd. Barnet går på mellanstadiet och familjen gick med på att barnet tillfälligt togs bort från lektionerna eftersom han var störig och bråkig, men de tycker att problemen inte har följts upp.

Det har gjort att pojken har kommit efter i undervisningen och att han känner sig utanför. Han trivs inte och stannar hemma.

– Jag får höra att problemet ligger hos mig och i hemmet. Att jag borde ha sett till så att han var mer i skolan, att han äter ordentligt och att han har kläder. Men jag gör ju det. Jag tvättar och skickar med frukt. Men jag kan ju inte bära honom ut till skolbussen när han inte vill och inte trivs i skolan, säger Matilda.

Hon berättar att hon vill att sonen ska ha en kurator att prata med nu, även om han inte ville det när han var yngre.

– Han har haft en väldigt tuff uppväxt. Han har blivit vittne till hemska saker och jag har inte alltid orkat ta hand om honom.

Kände sig tvingad

Matilda och pojkens mormor räknar upp flera exempel där de tycker att pojken inte bemötts på rätt sätt.

Matilda får träffa honom två timmar i månaden och prata i telefon 30 minuter i veckan.

Annons

– Han säger att det är i skolan han inte trivs men att han tycker han har det bra hemma. Och jag vill bara ha hem mitt barn, säger Matilda.

Hon tycker också att hon mer eller mindre blev hotad att skriva på papperna om att hennes son skulle bo i familjehem.

– Om jag inte skrev på så skulle de omhänderta honom enligt LVU (Lagen om vård av unga) och då skulle jag inte se honom förrän han fyller 18, sa de. Jag kände mig tvingad att skriva på.

Nu vet Matilda inte hur länge sonen ska vara placerad. Hon tycker att hon inte får någon information.

– De utesluter mig och jag har inget att säga till om. Det är orättvist. Och jag som alltid har tyckt att socialen har varit bra, för jag fick hjälp när jag var barn och hade problem med min pappa. De lyssnade på mig, men nu lyssnar socialen inte på barnen, tycker Matilda.

Däremot vill hon och mormorn tillägga att de tycker att familjehemmet fungerar bra. Om barnet skulle vilja ha fortsatt kontakt med familjehemmet framöver så har de inget emot det.

– De har gjort ett gott jobb och vi märker att de tycker om honom, säger de.

Väntar på svar

Nu inväntar mamman svar från Skolinspektionen som ska utreda om skolan har gjort några fel. Familjen har även anmält socialbyrån och placeringen till IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

Pojkens mormor har också skrivit till Socialdepartementet och polisanmält personal på socialbyrån för att hon tycker att de splittrar den här familjen och andra familjer.

– Men jag har inte fått någon respons, säger hon.

Både mamman och mormorn har nära till tårar när de berättar om sitt barn och barnbarn som de vill ha hem.

Under tiden väntar de. Väntar på svar från olika håll.

– Men det mal ju så långsamt. Det borde gå fortare när det handlar om ett barn, tycker mormorn.

– Och vi kan inte få hjälp av någon advokat eftersom Matilda skrev på papperna frivilligt. Men vi tycker ju inte det var frivilligt. Hon kände sig tvingad.

– Det jobbigaste är nog att vi inte vet hur länge han ska vara placerad. Vi har inte fått några besked. Det känns som att inget händer, säger Matilda.

fotnot
Det senaste som har hänt är att Matilda har bestämt sig för att hennes son ska bo hos henne igen. Eftersom hon gav sitt samtycke till att han blev placerad, kan hon också avbryta placeringen och ta hem sitt barn. Nu väntar familjen på svar från IVO och Skolinspektionen. Vad som sedan beslutas om var pojken ska bo är oklart.
IVO