Den gångna veckans händelser har gett god näring till det politikerförakt som till och från råder. Vår egen bygdens son inom centerpartiet, Eskil Erlandsson, som många partisympatisörer ”kryssade” in som en trovärdig och respekterad riksdagsledamot har verkligen klantat till det för sig. Han har genom oacceptabla gärningar förbrukat allt det förtroende som sympatisörerna gav honom vid valet och han har därtill dragit skam över både centerrörelsen och hemorten

Likt en hund med svansen mellan benen tvingas han nu att lämna riksdagen. Vid luncher och bjudningar av olika slag har han under de senaste två åren vid fem olika tillfällen inte har kunnat hålla sina fingrar och händer borta från låren på sina kvinnliga bordsgrannar och tillika riksdagskollegor. Alla har reagerat lika kraftfullt och vidarebefordrat händelserna högre upp i hierarkin. Han lär ha varnats för ett liknande beteende 2017 och lovade då att det inte skulle upprepas. Det löftet var tydligen inte mycket värt.

Två kvinnliga riksdagsledamöter från liberalerna, Cecilia Wikström och Emma Carlsson Löfdahl, har under veckan som gått klart visat hur ett avancemang på karriärstegen också påverkar den egna girigheten, önskan att komma över ännu bättre förmåner även om det måste ske på tvivelaktiga grunder.

Det man som privatperson gärna skulle önska i detta sammanhang är ett vaccin mot denna tydligen smittsamma farsot. Om jag fick bestämma så skulle alla inom regering och riksdag då vaccineras samma dag som riksdagen öppnas. I min värld är det hur naturligt som helst, att om jag kandiderar till ett riksdagsuppdrag så är det just det jobbet jag skall ägna mig åt och inte åt sidojobb och extraknäck av vad slag det än vara må. Det borde vara direkt förbjudet med annat jobb vid sidan om eftersom det tar kraft från det jobb som jag är satt att sköta.

Annons

Wikström föreslogs av sin partistyrelse som EU-parlamentariker under förutsättning att hon lämnade sina sidouppdrag. Detta var hon inte villig att göra eftersom hon då skulle förlora 80 000 kronor i månaden. Hon är därför inte längre aktuell för EU-jobb

Carlsson Löfdahl har förtigit viktiga fakta rörande kostnaderna för sitt boende och har därigenom tillskansat sig 300 000 kronor för mycket i hyresbidrag från riksdagen. Hon kommer sannolikt att tvingas betala tillbaka denna summa. Frågan är om hon klarar sig från ett bedrägeriåtal

En politiker inom kristdemokraterna i västra Götaland har förskingrat två miljoner kronor ur föreningens kassa. Han åtalas nu för förskingring alternativt trolöshet mot huvudman

Jag undrar: Har alla blivit mer eller mindre fartblinda och därför inbillar sig ha löfte om att bete sig som de själva vill och önskar utan någon som helst hänsyn till verklighet och omgivning. Eller är det rena chansningar i hopp om att inte avslöjas av den slappa och ibland obefintliga kontrollen?

Bertil Kälebo