Singoalla, Prins Hatt under jorden, Afrodite, Snödrottningar, gloson, Flickan som fes, lindormar, änglar, skogsrår och djävulen själv – det är bara några av de figurer vi möter i Kjell Sundbergs förtrollade värld av sagoväsen och fabeldjur.

Fakta: Kjell Sundberg

Bor: I Angelstad utanför Ljungby.

Familj: Två barn, två barnbarn.

Gör: Arbetar med m..

Fakta: Kjell Sundberg

Bor: I Angelstad utanför Ljungby.

Familj: Två barn, två barnbarn.

Gör: Arbetar med måleri, träskulptur och grafik. Har gjort målningarna och skulpturerna till Sagomuseet i Ljungby. Han har haft en lång rad utställningar, bland annat på Smålands museum och tre gånger i Smedbyn i Huskvarna. 2014 fick han Värmlands landstings Frödingstipendium. Har också varit Ljungby kommuns kulturstipendiat

— Allt började faktiskt hos Brand-Johan i Smedbyn i Huskvarna för 35 år sedan, berättar den före detta svetsaren som till sist lämnade verkstadsgolvet för att infria drömmen att försöka leva som konstnär.

— Jag föddes 1942 i Fredrika, Vilhelmina i Västerbotten. Så småningom fick jag jobb på en industri i Ljungby. Att måla var ett allt överskuggande intresse ända sedan barndomen. Som autodidakt vågade jag inte tro på att mina verk skulle intressera någon, men så blev jag 1981 inbjuden att ställa ut i Smedbyn i Huskvarna och i stort sett allt sålde slut direkt.

Det stärkte självförtroendet och nu kände Kjell Sundberg att det var dags att ta steget och satsa på konsten fullt ut.

— Det var väl en sorts 40-årskris. Jag valde en osäker bransch, men samtidigt var det på 1980-talet väldigt goda tider för många konstnärer. Man blev inbjuden till konstklubbar och gallerier. Man sålde mycket. I dag är situationen en helt annan. De flesta konstklubbar har lagts ner och att ställa ut är knappast lönt. Folk lägger hellre pengarna på annat.

Vi träffar Kjell Sundberg både på Sagomuseet i Ljungby och i ateljén hemma i Angelstad.

På Sagomuseet vandrar vi bland tomtar, troll och annat småknytt och folktroväsen. Kikar i nyckelhål och tittskåp, gläntar på dörrar, hör förtjusta skrik från barn som i varje rum upptäcker någon ny figur som de känner igen från sagoböckerna.

Både målningarna och träskulpturerna på Ljungby Sagomuseum är gjorda av Kjell Arne Sundberg.

— Det är Berättarnätet Kronoberg som med bidrag från kommunen bedriver verksamheten, berättar han. Det är en ideell förening som värnar om det muntliga berättandet och vill sprida kunskap om folkdiktens sagor och sägner. De textila verken är gjorda av Mia Ejnarsdotter. Initiativtagare till museet är Per Gustavsson, välkänd från Ljungby berättarfestival.

Efter det annorlunda museibesöket far vi med bil en dryg mil till Kjell Arne Sundbergs hus och ateljé vid sjön Kösen i Angelstad.

Och nu står vi, för att citera Nils Ferlin, verkligen ”vid diktens port”. Så heter också ett av de många verken som står i rad på rad under det blå ateljétaket som är en målad himmel.

Annons

Det vilar ett slags poetiskt skimmer och samtidigt något trolskt över verk och miljöer här.

Det är uppenbart att Kjell Arne Sundberg är en beläst person. I hans bokhyllor hittar vi förutom skönlitteratur, lyrik, historiska verk och alla klassiska sagoböcker - som han verkar kunna nästan utantill - också böcker som han själv har illustrerat.

— Från barndomen har jag med mig många sagor och berättelser, men jag läser också mycket, bekräftar han. Särskilt alla bildmässiga författare som Gustaf Fröding, Dan Andersson, Torgny Lindgren och H C Andersen.

Men även Jönköpingsförfattaren Viktor Rydberg har inspirerat Kjell Arne Sundberg. En av hans större målningar föreställer Singoalla som vilar vid en tjärn. Borta i skogsbrynet anar vi hennes älskade riddar Erland Månesköld och deras lille son Sorgebarn. En mycket fin bild som skulle platsa på det Viktor Rydbergmuseum som Jönköping sorgligt nog inte längre har.

Vid sidan av det poetiska finns i många av Kjell Sundbergs bilder också en härligt befriande humor och en vänlig ironi.

— Inspirerad av det jag läser börjar jag måla eller skulptera, berättar han. Jag gör aldrig några skisser i förväg. Det är så roligt att bara se vad det blir. Vad som helst kan plötsligt och oväntat hända i bilden och jag blir själv alltid lika överraskad.

Han diskuterar gärna bildens unika språk och magi. Och den energi som helst ska fortsätta att vibrera i betraktarens ögon långt efter det att konstnären har avslutat verket.

Fantasin, idérikedomen och inlevelsen är det knappast något fel på. Och Kjell Arne Sundberg vill vara alldeles sin egen. Han har inga förebilder bland konstnärer eller några föregångare – om man undantar en skräddare i släkten.

— Han brukade sitta i skräddarställning på sitt bord där han täljde träfigurer.

Ibland har han funderat på att nu på lite äldre dar söka sig till någon konstutbildning. Samtidigt är han rädd för att förlora i spontanitet.

— Det teoretiskt korrekta riskerar att bli ganska tråkigt.

Kjell Arne Sundberg bor definitivt en bit bortom allfarvägen. Det blir glest med kunder, men han bekymrar sig inte nämnvärt. Säger sig ha ärvt sin mors goda humör och alltid positiva läggning.

— Det man oroar sig allra mest för, det brukar aldrig hända, brukade hon säga.

Dock har skaparkraften inte varit riktigt lika stark den sista tiden.

— Min fru Kerstin gick bort för ett och ett halvt år sedan och sedan dess har det inte blivit riktigt detsamma med skapandet, säger han. Nu blir det istället mycket arbete i trädgården. Den skötte Kerstin så omsorgsfullt och jag vill att den ska förbli lika välskött som hon alltid önskade.

Och vi kan intyga: Trädgården är som ett konstverk den också!