Ansvarigt utgivarskap innebär att fatta förnuftiga beslut om vad som ska eller kan publiceras i en mediekanal. Det vilar dels på mediebranschens egna pressetiska regler, dels på den enskilda utgivarens förhållningssätt till dem och det egna varumärkets värdegrund.

Grunden är att publicera så mycket som möjligt för publikens och demokratins skull - men ibland säger utgivaren också nej. I så gott som alla dessa fall rör det uppgifter som på något sätt kan innebära skada för någon; en enskild eller en grupp. Tilläggas ska att det inte finns något absolut facit - varje publicering prövas enskilt.

Publikens reaktioner på utgivarbeslut är mycket brokiga. "Skriv namn", "skriv etnicitet", heter det ibland. I andra fall undrar man varför vi "hänger ut".

Det här är bra frågor - diskussionen om ansvarigt utgivarskap får gärna föras på bred front och vi förklarar gärna vårt resonemang. Men det finns gränser för protesterna.

Inte sällan hör vi numera att yttrandefriheten är hotad när någon inte får säga sitt i våra kanaler. Det sägs att vi lägger munkavle och censurerar.

Allt det är - faktiskt - fel.

Yttrandefriheten är vacker och värd att försvara i alla lägen. Den är av FN förklarad som en mänsklig rättighet. Men den innebär inte att man får säga vad man vill om vem som helst var man vill - och om detta tycks det finnas en (allt bredare?) missuppfattning.

För det första finns det inom lagens råmärken begränsningar i yttrandefriheten. Du får till exempel inte förtala människor eller hetsa mot folkgrupp. För det andra anstår det varje rakryggad publicist att faktiskt ta ansvar för det som publiceras i de kanaler hen förfogar över. Skarpa åsikter - absolut. Olika uppfattningar - gärna. Tillmälen, kränkningar eller ogrundade påståenden om någon - aldrig.

På Hallpressen har vi formulerat riktlinjer för vad som får uttryckas i våra kommentarsfält och sociala medier. De innebär att vi flera gånger i veckan döljer eller tar bort kommentarer som går emot dem - och i mer sällsynta fall, där någon upprepade gånger bryter mot direktiven, faktiskt blockerar läsare.

Annons

Det har noll med yttrandefrihet att göra - det är rent sunt förnuft. Du kan skriva det du vill säga där du själv är ansvarig - men inte hos oss.

Diskussioner som urartar i hatstormar kanske är okej för någon - men inte för oss. Falska nyheter i syfte att skada och sprida osanningar är okej i somliga publikationer - men inte i våra.

Det är högt i tak men aldrig fri lejd för vilka uttryck som helst.

Nyligen berättade vi att medieprofilen Joakim Lamotte avbokats från en inplanerad föreläsning på gymnasiet i Gislaved. Om huruvida valet är korrekt tänker jag inte gå in på - därtill är beslutet skolans - men att, som Lamotte själv gjorde på Facebook efteråt, hävda att yttrandefriheten härmed är hotad är faktiskt struntprat.

Lika snett är utspelet från nyhetssajten JkpgNews utgivare om att yttrandefriheten är hotad för att varumärket inte fått exponera sig med annonser i konkurrerande medier.

Både Lamotte och JkpgNews har kanaler att uttrycka det de vill - varje dag, hela tiden. Att de inte får säga en specifik sak hos en specifik aktör eller i ett visst sammanhang har inget med yttrandefrihet att göra.

Yttrandefriheten ger exempelvis inte Nordiska motståndsrörelsen rätt att kliva in på en skola och predika sina åsikter. Däremot ger den dem rätten att säga det de tycker på egna möten eller i egna skrifter - förstås förutsatt att de inte bryter mot lagen.

Det obehagliga i den här utvecklingen är att många som lättvindigt slänger sig med att yttrandefriheten är hotad här och där vet precis vad de gör. Det låter ju sannerligen skrämmande när någon påstår detta - och det är därmed rätt lätt att hålla med.

Nya Tiders medverkan på Bokmässan är ett lysande läskigt exempel. Får man vara med får man uppmärksamhet - får man det inte kan man prata om hotet mot yttrandefriheten - och få uppmärksamhet.

Vem som avgör vad som får sägas och uttryckas är förstås en komplex diskussion - men det borde inte vara så svårt att förhålla sig till dess innebörd att man bedrar sig att tro att beslutet att stoppa exempelvis en insändare full med kränkningar försätter yttrandefriheten i svaj.

Om människor fortsätter att svinga med yttrandefriheten så fort de inte får som de vill kanske vi snart glömmer bort vad den verkligen innebär.

Och då skulle vi nog vara illa ute.

Patricia Svensson, Hallpressens onlinechef