DET VAR i alla fall just här undertecknad tog sina första stapplande steg nedanför den svenska schlagerscenen. Det är så länge sedan att Lotta Engberg hette Pedersen och ställde upp med duetten Sankta Cecilia.

Hon kom för övrigt tvåa ihop med Göran Folke-stad.

Vilka som vann vet vi ni ju redan.

LISEBERGSHALLEN var inte speciellt stor, utan ganska långt från omfånget i finalschabraket, Friends Arena. Och då tänker jag inte i första hand på antalet som såg finalen live.

Dekoren i början av 1980-talet var sparsam och arrangemanget kan närmast betecknas som blygsamt, men någon hade sprayat mikrofonerna vita för att visa att det var tv-fest.

Trådlösa varianter hade ingen ens hört talas om. Men den vita färgen gjorde sig å andra sidan utmärkt mot Herreys pastellfärgade skjortor.

Det minns jag.

DET VAR knappast mikrofonerna, inte heller Herreys eller deras gyllene skor, men något gjorde att jag var fast. Hjälplöst uppslukad i Melodifestivalträsket.

Förmodligen handlar det om den speciella stämning som varje år infinner sig under schlager-SM. Vadslagningarna, jämförelserna och recensionerna av hur du tippat när allt är tryckt och inget går att ta tillbaka.

Det låter kanske inte så märkligt, men kul är det.

I 30 ÅR har jag sedan dess följt arrangemanget genom landet. Sett Lill Lindfors tappa kjolen i direktsändning. Hört hysteriska artistutbrott vid frukostbordet och sett maten flyga på schlagerhotellet. Upptäckt en känd svensk popartist idka intimt umgänge med en kvinnlig trummis bakom en gardin på efterfesten.

Annons

Sett två kompositörer slåss i en hotellsoffa klockan fyra på morgonen, allt för att de en gång för alla skulle avgöra vem som var bäst i tennis. Dansat tango med Carola och hört hur en viss schlagerdirektör lovat äta upp sina skor om Cindy Peters vann.

Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till.

Och tro det eller ej.

Jag tröttnar aldrig.

I ÅR ÄR tanken att jag ska guida er genom tävlingen. Men först måste vi klara av de två obligatoriska schlagerfrågorna.

• BÄSTA LÅTEN: ”Michelangelo”, framförd av Björn Skifs 1975. Konspirationsteoretikerna menar att SVT lät Lasse Berghagen vinna med ”Jenny, Jenny”. Allt för att de inte hade råd att arrangera Europafinalen igen.

Jag tror dem.

• SÄMSTA LÅTEN eller jag ska kanske säga SÄMSTA SÅNGEN: Addis Black Widow i Jönköping 2007. Tapeterna krullade sig och vissa påstår att de sjöng falskt avsiktligt.

Jag tror dem inte.

Lyssna och minns:

MEN NI VILL förstås veta hur det går i Malmö till helgen. Det är ju trots allt 2014.

Yohio får en direktbiljett till finalen. Han var folkets favorit ifjol och sådant brukar betala sig retroaktivt. FRÅGAN är förstås vad vi tänkt om vi fått en glimt av Yohio och framtiden den där februaridagen i Göteborg 1984.

Kanske en viss förvåning att inget mer hänt på 30 år. Helt säkert hade vi i alla fall varit övertygade om att tävlingen numera var internationell.

ANNARS ÄR DET PACKA som gäller. Artister, journalister, tv-tekniker och en mängd andra gör sig redo att dra ut på ett par veckors turné. Det kan vara tufft att kombinera familjeliv och sclagerturnéer.

Därför kan jag kan inte undanhålla er det här ”nödropet” som jag hittade hos en kollega, på Facebook:

”Jag och min fru nådde nytt bottenrekord som föräldrar i kväll. Vi betalade barnen för att somna. Det funkade. Känns ungefär som en lunch på McDonalds - jättebra idé innan, extremt ångestfyllt efteråt”.

Kanske måste man vara småbarnsförälder för att förstå den fullt ut.

JAG SÄGER i alla fall som de brukar göra i schlagersammanhang.

Nu kör vi!