Det ligger en spänd förväntan i luften inne i teatersalongen, och när två små figurer, gissningsvis mucklor, plötsligt dyker upp på taket till Pettsons hus där framme på scenen är publiken genast med på noterna.

Skratt och pekande fingrar utbyts mot applåder då även Pettson, Findus och fyra av gårdens yra höns kommer framspringande strax därpå.

Under teaterns gång visar sig sedan en hel rad figurer, såsom grannen Gustafsson med sin bössa, den listiga räven, den gamle grävlingen och så grannfrun Andersson förstås.

Lite skrynkligare

Annons

De som har läst Sven Nordqvist böcker om Pettson och Findus är väl bekanta med dem alla sedan tidigare - övriga får en utmärkt första inblick i den smått tokiga, men kärvänliga värld där gubben Pettson bor och verkar.

Lite grubblerier har han till en början, när han ser att det även finns vuxna i publikraderna. Kan de verkligen sjunga? funderar han.

– Jodå, svarar Findus, de är barn de med, fast i skrynklig förpackning…

Gammelgäddan

Publiken får sedan bland annat följa med gubben och hans katt på fisketur. Men det ska inte fiskas med vanligt metspö, inte. Nej, Pettson har uppfunnit sig en fiskepilbåge, och nu ska den testas.

Om han får något på kroken? Jodå, plötsligt kommer självaste gammelgäddan upp ur viken, och han överraskar på flera sätt. Han är inte bara väldigt stor, han kan både sjunga och spela trombon dessutom.

Bakom musikteatern stod Sven Hedmans musik, som 25-årsjubilerar som ensemble just i år.

En bit över 200 personer fanns på plats på Grand, som med andra ord var nästintill fullsatt.