I över tio år har byborna kämpat för att något ska göras åt tomten, som finns mitt i samhället.

Först stod fastigheten ovårdad i flera år, och sedan, 2015, brann byggnaden ner. Resterna från branden lämnades orörda, trots att det finns vassa föremål, söndriga eternitplattor med asbest i, och därtill ett öppet hål rakt ner till källarplanet.

Problemet inledningsvis var att den kinesiska ägaren inte gick att nå, och varken vitesförelägganden eller saneringskrav från kommunen ledde därför någon vart.

Tillslut genomförde Kronofogden en tvångsförsäljning via exekutiv auktion. En enda person lade bud och köpte fastigheten för 30 000 kronor.

Personen, en man från Bagarmossen, lämnade dock inte in någon begäran om lagfart, vilket gjorde att kommunen fortfarande inte hade någon att ställa krav på.

”Inte acceptabelt”

Men så nyligen, över ett år efter tvångsförsäljningen, blev lagfarten registrerad, och det finns inte längre några tvivel om att mannen från Bagarmossen är fastighetens rättmätige ägare.

– Nu finns alla möjligheter att sätta press på ägaren och driva på med vite, menar de tiotalet orsbor som möter upp invid byns förskola och skola, bara ett stenkast från den brandhärjade tomten.

– Vi vill ha bort riskerna. Det är inte acceptabelt att det ligger eternitskärvor med asbest i askan strax intill där våra barn leker, säger föräldrarna Jonas Carlsson, Madelene Wilke, Alexander Ström och Jessica Ström.

Strax efter branden, för snart två år sedan, sanerades skol- och förskolegården, och sanden i sandlådorna tvättades. Men efter det har, vad de vet, ingen riskbedömning eller undersökning gjorts.

– Det är hemskt att veta att askan ligger där. Varje gång det blåser kommer oron. Hur kan de ens våga låta det vara kvar? undrar de.

Staketet borta

Nu har dessutom det staket som fanns runt tomten (det tredje i raden) tagits bort.

I och med lagfarten menar man från kommunens sida att det är ägaren som har ansvaret för säkerheten.

– Men något ansvar tyckte de nog ändå att de hade, för de har satt upp det här, säger Ingmar Nilsson, ordförande i Agunnaryds brandvärn, och visar hur det nu ser ut på tomten.

Tunna träpålar är nedstuckna i marken, och på dem finns två plastband fästade hela vägen runt tomten. Barn och ungdomar kan utan svårigheter ta sig igenom, och detta är ytterligare en sak som oroar.

Fastigheten kallas nu av Ingmar, Jonas, Jessica och de andra för ett riskmoment i byn, en potentiell olycksplats och en skamfläck.

– Det känns som ett stort skämt, alltihop…

Ska återupptas

Enligt Kent Danielsson (C), ordförande i miljö- och byggnämnden, kommer man nu ta tag i saken så fort som möjligt.

– Nu när vi har ett namn ska ärendet återupptas, och vi ska ställa krav på att fastigheten städas upp, säger han.

I miljö- och byggnämndens arbetsutskott kommer ärendet att hanteras den 7 juni, och den 21 juni ska det upp på nämndens bord. Man ska då ta ställning till ett eventuellt vitesföreläggande.

Går att kontakta

Byborna, som följt turerna kring fastigheten, vågar dock inte tro på att lösningen finns i sikte. Håller sig även den nya ägaren undan, ja då är risken att det blir samma långdragna visa igen.

Å andra sidan vet de om att mannen från Bagarmossen, till skillnad från den förre ägaren, går att få kontakt med. När någon undrade om han kunde tänka sig att sälja, då kom svaret nämligen snabbt. Priset han begärde? 350 000 kronor - det vill säga tio gånger mer än vad han har köpte fastigheten för…

Anna Andersson, handläggare på miljö- och byggförvaltningen, berättar att någon skriftlig återkoppling med åtgärder och tidsplan ännu inte har inkommit från mannen.

– I telefonsamtal har han frågat om det är möjligt att göra en miljöstation, samt informerat om att avsikten är att komma med en lastbil och rensa upp området på tomten, berättar hon.

”Ingen jättekostnad”

Redan innan auktionen genomfördes fanns en förhoppning i Agunnaryd om att kommunen själva skulle gå in och köpa fastigheten, sanera den och sedan sälja.

– Miljön och hälsan måste ju vara viktigare än pengarna det kostar, säger Jessica Ström, och Ingmar tillägger att saneringen inte är någon jättekostnad.

Ett annat förslag är att kommunen ser till att en sanering blir gjord, och att notan sedan skickas till ägaren.

– Sanera, och lägg till kostnaden på vitesföreläggandet! Det kan inte vänta längre nu, tycker Madelene Wilke.

Men så enkelt är det inte, menar Anna Andersson.

– Miljö- och byggnämnden har ingen rådighet över fastigheten för att gå in och göra åtgärder på någon annans ägo, förklarar hon.