Att Bok- och biblioteksmässan i Göteborg har temat yttrandefrihet är inte oväntat. I år fyller den svenska tryckfrihetsförordningen 250 år, den äldsta av sitt slag i världen. Enligt regeringen är det denna som ”gett Sverige en stark tradition av oberoende press och är en oomtvistad grund för ett demokratiskt styrelseskick.”

Seminarier om yttrandefrihet

Yttrandefriheten under press i en osäker tid

Torsdag, 15:00 - 15:45

Seminarielokal K3

..

Seminarier om yttrandefrihet

Yttrandefriheten under press i en osäker tid

Torsdag, 15:00 - 15:45

Seminarielokal K3

Vad betyder det nya medielandskapet för yttrandefrihetens gränser i en osäker tid Samtal mellan Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, Ulla Carlsson, professor, UNESCO Chair on Freedom of Expression, och Eva-Maria Svensson, professor i rättsvetenskap. Moderator: Anders Rydell.

Medieetiken som yttrandefrihetens bålverk och hämsko

Fredag, 11:00 - 11:20

Seminarielokal F2

Ett samtal om medieetikens framtid i ett allt mer splittrat medielandskap. Samtal mellan pressombudsmannen Ola Sigvardsson, Ängla Eklund, kanslichef för Institutet för Internet och juridik och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke. Moderator: Lars Truedson.

Yttrandefrihet i en föränderlig värld

Lördag, 14:00 - 14:45

Seminarielokal H1

Hur påverkar den ökade migrationen och den snabba ideologiska och politiska utvecklingen dagens författare? Samtal mellan författarna Joris Luyendijk (Nederländerna), Theodor Kallifatides (Grekland), Magda Cârneci (Rumänien) och Irena Brežná (Schweiz). Moderator: Per Bergström

Men bläddrar man igenom mässans katalog så präglas den inte av festligheter. De flesta seminarier på temat handlar inte om att fira yttrandefriheten. De tar upp hoten som journalister, konstnärer och författare i offentligheten utsätts för. Hur yttrandefriheten begränsas i Europa, Kina, Mellanöstern och Ryssland. Och hur yttrandefriheten utmanas av nya globala medieaktörer som Facebook och Google.

I år har ämnet också, från mässans sida ofrivilligt, ställts på sin spets när man tillåtit den högerextrema tidningen Nya Tider att ställa ut. Tidningen har bland annat bjudit in Förintelseförnekaren Lars Ulwencreutz.

Är yttrandefriheten verkligen, i grunden, hotad? Och varför upplevs det i så fall så när fler människor än någonsin har möjlighet att uttrycka sig genom sociala medier? Det är inte en helt enkel fråga att besvara.

Det är svårt att påstå att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i Sverige skulle vara utsatt för något direkt hot just nu. Det finns knappast något parlamentariskt stöd för stora förändringar eller inskränkningar.

Annons

Men det är samtidigt naivt att tro att en fungerande yttrandefrihet endast vilar på vår grundlag. Ända sedan 1766 har yttrandefriheten varit beroende av något betydligt ömtåligare och mer svårdefinierat än lagformuleringar – det vi brukar kalla "offentlighet”.

En nationellt sammanhållen offentlighet har varit nödvändig för att balansera yttrandefrihetens rättigheter med dess skyldigheter. Yttrandefriheten ska vara så omfattande som möjligt, men det är inte detsamma som att säga att den mår bra av att ständigt utmanas. Yttrandefrihet är en grundpelare i demokratin – men den kan också utnyttjas som ett vapen för att underminera densamma. Det har vi sett många gånger, hur yttrandefriheten kan användas för hat och hets mot minoritetsgrupper; religiösa, politiska, sexuella, etniska. Hur den kan tränga in i och kränka enskilda individers privatliv.

Yttrandefriheten har alltid vandrat på en knivsegg. En balans som i Sverige framgångsrikt har upprätthållits genom ett självregleringssystem. Under 1800-talet växte det mediala landskap fram, med en stark bok- och tidningsbransch, som varit centrum för vår offentlighet. Tryck- och yttrandefriheten var en förutsättning för denna bransch – samtidigt som det fanns en medvetenhet om att övertramp kunde hota dessa friheter. Med andra ord, om branschen inte själv vaktade balansen mellan rättigheter och skyldigheter kunde politiska krafter mobiliseras för att inskränka friheterna.

Resultatet var framväxten av ett pressetiskt regelsystem och instanser för att bevaka dessa som Pressens Opinionsnämnd, Pressombudsmannen och Journalistförbundets yrkesetiska nämnd. Jag skulle säga att detta självregleringssystem har varit helt nödvändigt för upprätthålla en stark yttrandefrihetslagstiftning – och samtidigt givit svenska medier högt förtroende hos allmänheten. Självregleringen har naturligtvis aldrig varit felfri, övertramp har förekommit – men i det stora hela har systemet varit förutsättningen för ett brett offentligt samtal, präglat av anständighet, sanningsanspråk och skydd för privatliv.

Internet och sociala medier har dock snabbt kommit att utmana detta självregleringssystem. Traditionella medier och journalister har inte längre ensamrätt över offentligheten. Det är alltid nödvändigt ett granska tekniska framsteg utifrån både hot och möjligheter. Den västerländska framstegsoptimismen, med rötter i 1700-talets upplysning, gör dock att vi oftare tenderar att framhäva det senare. Sant är att nya medier givit fler än någonsin möjlighet att träda in i offentligheten.

Baksidan är balansen mellan yttrandefrihetens rättigheter och skyldigheter gravt har rubbats i det nya medielandskapet. För traditionella medier, som fortfarande upprätthåller ett pressetiskt regelverk, har detta inneburit ett dilemma. Är det någon idé att till exempel anonymisera individer misstänkta för brott, när en enkel googling avslöjar vem det är? Nätsajter, som just Nya Tider, har vuxit fram genom att bryta mot all medieetik. Dessa nya aktörer utnyttjar yttrandefrihetens rättigheter, men bejakar aldrig dess skyldigheter.

I detta nya medielandskap ser vi hur den nationellt sammanhållna offentligheten faller isär – och att många mindre tar dess plats där alternativa sanningar och konspirationsteorier odlas. Offentligheter där olika åsikter inte bryts mot varandra och utmanas – utan där en förutbestämd världsbild bekräftas.

Det främsta hotet mot vår yttrandefrihet idag är att vi står utan ett fungerande självregleringssystem som omfattar alla medier. Risken är att detta på sikt urholkar förtroendet för en vittgående yttrandefrihet, både hos allmänheten och politiskt. Om övertrampen triumferar över anständigheten. Om konspirationsteorierna segrar över sanningsanspråken. Och om yttrandefriheten används oftare som ett vapen än som en sköld – varför ska vi då bevara den?