Sverige har inte adelskap som i Storbritannien och därför finns det andra sorters utmärkelser. En sådan är att få vara en av Sveriges Radios sommarvärdar vilket är en tradition som funnits sedan 1959. Förvisso kanske det låter lite tillspetsat att jämföra ”sommarpratarna” med att dubbas till riddare av drottning Elisabeth men likheten ligger i att det är ett kvitto ifrån det officiella samhällets sida att du spelar roll och att dina idéer är värda att tas på allvar. "Sommarvärdigheten" som man skulle kunna kalla det har precis som brittiska adelskap inte alltid träffat rätt och det är ofta lite väl många kändisar. Årets presenterade lista har också tonvikt på kändisar förutom ett synnerligen lämpligt namn.

Länge togs terrorismforskaren Magnus Ranstorp inte på allvar. Riksdagsledamoten Ali Esabti (V) brukade avfärda honom som Magnus ”jag har varit i USA” Ranstorp med hänvisning till att Ranstorp läste sin grundutbildning vid Gustav Adolphus College i Minnesota och därefter vid St. Andrewsuniversitet i Skottland. Han specialiserade sig tidigt på internationella relationer samt terrorism och är faktiskt en av få svenskar som nästan har sprängts i luften då han var på en konferens i London där provisoriska IRA hade smugglat in en sprängladdning.

Hans svenska forskarkarriär påbörjades 2005 när han blev docent vid Försvarshögskolan i Stockholm men det var år 2009 som han hamnade i det mediala rampljuset efter att ha skrivit en rapport om radikalismen i Malmöförorten Rosengård. Det regnade epitet som islamofob och rasist men Ranstorp stod på sig och tyvärr har många av de varningstecken som beskrevs i rapporten sedan dess besannats. Att dessutom anklaga Ranstorp för islamofobi blir nästan parodiskt då det bland annat är tack vare honom som en av världens största muslimska organisationer vid ett möte i Indonesien tog avstånd ifrån IS.

Magnus Ranstorp är sedan 2006 invald i Kungliga Krigsvetenskapsakademien och via sociala medier bedriver han en envis folkbildning om just terrorismen. Att han inte har tröttnat på det offentliga samtalets ibland rent ut sagt infantila ton och på heltid ägnat sig åt forskning ska vi andra vara tacksamma för. Till detta ska tilläggas att han också gärna visar när han själv har haft fel vilket en sann forskare ska göra. Det tog dock tid för det officiella Sverige att ge honom det erkännande som han faktiskt förtjänar men nu har det äntligen kommit.

Så om du vill förstå varför vår tid ibland kan framstå som ruskig ska du bänka dig vid radion den 27 juni. Det tänker i alla fall jag göra.