Det har brunnit i Frankrikes mest anrika katedral Notre-Dame i Paris. Med byggåret 1163 har den varit ett centrum i landets historia med allt ifrån kröningar, Napoleon Bonaparte torde vara det mest berömda exemplet, till skönlitteratur som Victor Hugos Ringaren i Notre-Dame vilken även blev en älskad Disneyfilm. I måndags kväll kom larmet om att kyrkan brann och stora delar av världen reagerar som om den blivit utraderad från jordens yta. Många har besökt Notre-Dame och det är fullt förståeligt att känna ledsamhet och sorg. Men det finns även fog för att blicka bakåt för att inse att en av världens mest berömda kyrkor går en ljus framtid till mötes.

Till en början går det att fundera på varför ordet ”stadsbrand” nästan har försvunnit ur det svenska språket. Historiskt har det brunnit mycket och ofta i våra städer och detta har utraderat kulturarv och skördat människoliv. För att på rak arm nämna några bränder brann Jönköping storskaligt 1785, 1853 och 1854 och Eksjö 1856. Anledningen till att vi lyckligtvis inte längre använder ordet stadsbrand beror på bättre brandskydd och organisering. De flesta bränder i västvärlden behandlas snabbt innan de hinner sprida sig.

När det kommer till världsarv går det att fundera på när sådana senast utsattes för så pass storskalig förstörelse. Det var i Mellanöstern när talibanerna sprängde världens största buddhastatyer i Afghanistan 2001 och 2014 när IS jämnade profeten Yunus (Bibelns Jona) moské i irakiska Mosul med marken. Självklart nämns inte detta för att förringa Notre-Dame branden men här tyder allt på att det var maximal otur och sådant händer även på svensk mark. Men även pyromandåd som år 2000 då Bäckaby gamla kyrka i Jönköping brändes ned.

Som ett exempel på renoveringar skrivs denna text ett stenkast från Katarina kyrka på söder i Stockholm vilken första gången uppfördes på 1690-talet av arkitekten Jean de la Vallé. Den ursprungliga kyrkan förstördes i en brand 1723 för att sedan återuppbyggas. Idag krävs dock specialistkunskaper för att se att nuvarande Katarina kyrka faktiskt inte är från 1700-talet. Den 17 maj 1990 eldhärjades den så pass allvarligt att bara ytterväggarna stod kvar, men den återuppbyggdes och kunde återinvigas 1995.

Katarina kyrka bekostades av en stiftelse och några av Frankrikes rikaste personer har sagt att de är villiga att bekosta delar av Notre-Dames renovering. Förhoppningsvis kommer man även ordna med en storskalig insamling där frankofiler världen över kan hjälpa till att donera i det tysta. Undertecknad tänker i så fall bidra med en slant precis som jag har gjort i min hemstad Nyköping där en klockstapel från 1700-talet brann ned på grund av elfel. Den är nu under återuppbyggnad och kommer nästan bli mer 1700-talslik än den gamla versionen som ändå hade 300 års slitage på nacken.

Så minns att vi har teknologin, viljan och resurserna att restaurera Notre-Dame och inse att det kommer att göras. Likaså går det att skänka svensken Raoul Nordling (1882–1962) en tanke. Han var affärsman, bosatt i Paris och 1944 med och övertalade de retirerande tyskarna om att inte fullfölja Adolf Hitlers planer på att spränga Notre-Dame och resten av staden i luften.