Det har sedan 1970-talet vandrat troll i den svenska kärnkraftsdebatten. Dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldins "dagtingande" med sitt samvete och Tage Danielssons monolog om sannolikhetsläran har stundom upphöjts till ett nationellt kanon. Lägg till lite argument kring "sol, vind och vatten" och "vi kan göra insatser i världen" så har du fått det sekulära Sveriges personliga trossats eller credo som katolikerna säger. Om man under en miljödiskussion liksom vågar andas något om att ett första steg när det gäller att tackla miljöproblemet kanske skulle kunna vara en utbyggnad av kärnkraften finns det alltid någon som skakar på huvudet och börjar tala om hur vi ska förvara det utbrända bränslet. Dessa personer tar gärna tar upp Fukushima i Japan, om de är lite äldre Three Miles Island i USA, och vill de verkligen slå dig på fingrarna, Tjernobyl!

Kärnkraftsolyckan 1986 har fått en ytterligare kulturell renässans tack vare en mästerlig miniserie på streamingtjänsten HBO som regisserats av svensken Johan Renck. Den rekommenderas dels för sitt goda drama och dels för att den faktiskt förmedlar något så pass diffust som Sovjetunionens mentalitet. En förljugen samhällsfilosofi där känsliga säkerhetssystem inte uppdateras, brister inte påtalas och säkerhetstjänsten har det yttersta vetot för allt ifrån vetenskapliga bevis till vem som ska få intervjuas för att rekonstruera ett händelseförlopp. Kort och gott: dramat om Tjernobyl är en dödsmässa över Sovjet och liknande diktaturer och inte över kärnkraften. För skillnaden mellan Sovjetunionen och USA samt Japan är att de två demokratierna prioriterade säkerheten för sina energikällor.

Det förstod emellertid inte socialförsäkringsminister Annika Strandhäll som på Twitter ville göra reklam för tv-serien som ett argument mot kärnkraften. Men vad hon missade var inte bara att reaktorn i Tjernobyl hade missköts under flera år utan även att seriens sista episod visar exakt hur det dåvarande Sovjetsystemet försökte mörka vad som verkligen hände. Kemisten Valery Legasov som också skildras i serien tog livet av sig för att myndigheterna inte lyssnade på honom men spelade innan dess in sina tankar om katastrofen vilket bidrog till att fler sovjetiska vetenskapsmän vågade kritisera staten. Konsekvenserna av Tjernobyl blev så pass allvarliga att Sovjetunionens siste president Michail Gorbatjov senare menade att olyckan blev startskottet för perestrojkan. Allt detta och mycket mer hade Strandhäll insett om hon hade orkat sig igenom seriens sista avsnitt innan hon började twittra om kärnkraftens potentiella skadeverkningar.

Förty att serien handlade inte om kärnkraft utan om ett av världshistoriens mest genomruttna samhällssystem eller som en annan twittrare påpekade: att använda Tjernobyl i en kärnkraftsdiskussion är ungefär som att titta på en film om Titanic och därefter vilja förbjuda Gotlandsfärjor.