Där Signe bor ser det ut som i mångas hem där det finns barn, för är man bara ett och ett halvt år så vill man ju smaka på allt. Därför är allt som kan vara farligt undanplockat och istället är vänliga och mjuka leksaker framme lite överallt.

– Det är nu alla tankar kommer om vad som kunde ha hänt, säger Madelene och tårarna är på väg.

Som i många andra hem så finns det fjärrkontroller i hemmet. Så även en till lamporna i cirka storlek 10 gånger 5 centimeter, alltså för stor för att kunna sätta i halsen.

– Emil skulle tända lamporna och såg att kontrollen låg på golvet och locket var av. Förmodligen hade Signe tagit den och antingen tappat den eller kastat den så att locket gått upp. Den är svår att få upp så det har inte funnits en tanke på att hon skulle kunna få upp locket själv. Dessutom ligger knappbatteriet i en ficka och är svårt att få ut även då man vill, berättar Madelene.

Mamma Madelene och pappa Emil letade överallt, bland soffkuddarna, under allting och på allting, men inget batteri fanns att hitta.

– Jag blev alldeles kall då jag tänkte tanken på att Signe kunde ha stoppat i sig det. Emil ringde sjukvårdsupplysningen. Sedan blev det sjukhuset i Ljungby och Signe röntgades. På röntgenbilden syntes batteriet tydligt och snart var vi på väg till Växjö lasarett i ambulans.

– Hon var så duktig men när hon somnade så var det fruktansvärt. En operation är alltid en operation med sövning och allt den innebär. Batteriet hade som väl var inte hunnit ner i tarmen så de kunde göra en gastroskopioperation och få upp batteriet den vägen men batteriet hade redan hunnit fräta. Hade det gått längre tid så hade det blivit en betydligt större operation och jag vågar inte tänka tanken på om vi inte upptäckt det och det hade legat kvar.

Läkaren hade förklarat att ett mynt ju kommer ut den naturliga vägen men ett batteri fräter då det kommer i kontakt med magsyran. Batteriet hade redan börjat fräta i Signes mage trots att det bara gått några timmar och hon hade fått ett litet magsår i magsäcken.

Signe är nyvaken och kramar sin mjuka kompis som även han har blivit omplåstrad. Madelene kramar i sin tur lilla Signe, hon har tårar i ögonen.

– Vi är så tacksamma över att det har gått bra, tankarna finns där hela tiden på vad som kunde ha hänt. Ett sådant batteri är ju också i den storleken att det kunde ha lagt sig i halsen så att hon inte hade kunnat andas, säger Madelene och Emil lägger upp fjärrkontrollen på en hylla där inte Signe når den.