Utspelen kommer från Svenskt Näringsliv, SKGS, Kristdemokraterna samt Moderaterna och går alla i linje med en rapport från tankesmedjan Timbro med titeln ”Förnuft och kärnkraft”. Rapporten innehåller ett otal felaktigheter och missvisande påståenden. Några av de som gäller vindkraft och förnybar elproduktion bemöts i det följande.

Timbro-rapporten utgår från missuppfattningen att sol- och vindkraft inte kan ersätta kärnkraften. Man bortser från att den pågående marknadsstyrda och successiva kärnkraftsavvecklingen ger oss tid att få lösningar på plats som möjliggör övergången till ett helt förnybart elsystem. Lennart Söder, professor i elkraftteknik vid KTH, ger exempel på lösningar som finns tillgängliga redan idag; flexibel elanvändning, smart laddning av elbilar, batterier, mer kraftvärme, mer effekt i vattenkraften, användning av pumpkraftverk och import/export av el från våra grannländer.

I Timbros rapport påstås felaktigt att utbyggnaden av förnybara elproduktion är kostsam och långsam. En sanning är att från 2017 till 2021 byggs vindkraften i Sverige ut med 4 TWh/år, motsvarande en halv kärnkraftsreaktor per år. Om utbyggnadstakten håller i sig kommer vi att ha över 70 TWh vindkraft redan 2030. Enligt Energimyndigheten har den vindkraft som tas i drift 2020 en produktionskostnad på 36 öre/kWh. Det kan jämföras med produktionskostnaden för ny kärnkraft i Storbritannien, Frankrike och Finland – cirka 100 öre/kWh.

Missuppfattningarna att stödet till förnybar elproduktion endast går till vindkraft och att stödet innebär en stor kostnad för elkonsumenterna får stort utrymme. I rapporten skrivs att; ”kärnkraftsproducenter, industriföretag och andra storkonsumenter av el tvingas köpa elcertifikat från producenter av förnybar el”. Elcertifikatsystemet omfattar ny förnybar elproduktion från vatten, sol, bio och vind. Varken kärnkraftsproducenter eller elintensiv industri köper elcertifikat. För övriga elkonsumenter har kostnaden legat på cirka 3 öre/kWh men påverkan på den totala elkostnaden är nära noll eftersom den ökade elproduktionen från vindkraft, enligt Energimyndigheten och Sweco, pressar elpriset med cirka 3 öre/kWh per 10 TWh ökad produktion.

Det är sant att vissa områden står inför en kapacitetsutmaning, men den kan inte lösas med ny kärnkraft. Problemet handlar inte om brist på el, utan om brist på nätkapacitet. Här behövs stora investeringar för att göra det möjligt att ansluta nya industrier, bostadsområden och ny produktion, till exempel vindkraftsparker. Utöver modernisering och upprustning av elnäten, krävs att samhällsaktörer samarbetar för att påskynda utbyggnaden av förnybar elproduktion för att komplettera vattenkraften och den biobaserade kraftvärmen.

Marknaden och myndigheterna är eniga om att förnybara energikällor är framtiden. Ifrågasättandet av energiöverenskommelsen, grundat på undermåligt underlag som Timbros, är mycket olyckligt. Satsningar på omodern elproduktion med hög produktionskostnad undergräver Sveriges konkurrenskraft.

Den förnybara omställningen är samhällsekonomiskt lönsam. Sverige har bland de bästa förutsättningarna i Europa för att klara omställningen. Genom utbyggnad av modern förnybar elproduktion med låg produktionskostnad skapar vi en stark kraftbalans och stärker Sveriges konkurrenskraft.

Charlotte Unger Larson VD, Svensk Vindenergi