Ingrid Tollgerdt-Andersson blev känd för Smålänningens läsare när hon under 2000-talets början ledde utbildningar för politiker i Kronoberg och den resa till Bologna som hösten 2003 vållade debatt kring folkvaldas privilegier.

Sedan dess har mycket hänt och Ingrid Tollgerdt-Andersson har bland annat etablerat sig som en av våra främsta auktoriteter när det gäller ledarskap och har skrivit flera böcker i ämnet.

Förra året debuterade hon som romanförfattare med boken Gränslandet, där tre kvinnors liv på olika kontinenter skildras. I dagarna kom den fristående fortsättningen, Kärlek och svek, en roman om ensamhet, ångest och destruktivitet, men också om passion och förälskelsens helande kraft.

I centrum står flickan Emma som läsaren får följa från 60-talet fram tills det att hennes dotter Karin föds, via en rad trassliga och nedbrytande förhållanden. En stundtals mörk berättelse som ändå slutar i något slags ljus. Men trots att Ingrid Tollgerdt-Andersson, liksom på första romanen pryder omslaget är det inte fråga om någon självbiografi.

– Nej, verkligen inte. Emma är en figur jag fogat samman av personer jag mött i olika sammanhang.

Genom sitt jobb som psykolog och forskare har Ingrid Tollgerdt-Andersson träffat många människor med trassliga liv med komplicerade förhållande till närstående, syskon, barn, svärföräldrar…

Skrivandet handlar till delar om att finna sig själv, men också att se det som ligger i tiden, strömningar som har en slags allmängiltighet och som säger något om världen i dag. Facebookkulturen är något som hon fängslas av.

– Facebook är ett intressant socialt media och jag kan fascineras av allt det elände som folk lägger ut till allmän beskådan, allt från tandläkarbesök till gravstenar. Det är väl som med deckare, folk gillar att läsa om grymheter, det får väl dem att för egen del må bättre

Så någon deckare kommer inte att knackas ner på Ingrids dator.

– Nej jag tycker inte om den genren.

Hennes nästa bok kommer att bli något populärvetenskapligt, nu när romandiptyken är avslutad. Från början var det meningen att det skulle bli tre delar, men nu känner Ingrid att hon sagt det hon velat säga.

Men sysslolös kommer hon inte att vara. För ett år sedan började hon blogga för resemagasinet Vagabond och ser sig nu som något av en äventyrare ”light” där resorna görs i såväl det yttre som inre landskapet.

Sydeuropa har alltid legat henne varmt om hjärta och åtskilliga besök där. Men genom bloggandet kom hon i kontakt med en plats som grep tag om henne.

– Jag reste till Svalbard och blev trollbunden av platsen och personerna. Det var fattigt där men människorna var ”nakna” och vänliga på ett sätt som berörde mig.