Det sprids ett virus i världen. Det är högst smittsamt. Genom kontakt med en person kan hundratals andra drabbas. Symtomen är kraftiga. Grundläggande förmågor hämmas. Folk passiviseras, blir socialt distanserade och mycket mindre glada. Viruset har också stora ekonomiska och demokratiska konsekvenser.

Viruset är på väg att radera ut hela branschers intäkter och livskraft. Och det ansätter oftast den demokratiska samhällskroppens centrala organ och funktioner. Virusets stam kan kallas infoensa. Men det har en rad avarter och mutationer med namn som Facebook, Google, Amazon och Twitter.

Dessa har angripit, blockerat eller inflammerat sådant som fria oberoende medier, nationella och lokala val, folkomröstningar, kulturdebatter och utrikes- och säkerhetspolitik. Det öppna samhällets svar har inte varit massvaccinering, utan massexponering.

Medier i alla dess former, men framförallt tidningar, har som strategi att virusets olika former ska sprida ens material bland befolkningen. Det är förståeligt, men inte så bra på lång sikt.

Fler än fyra av fem svenskar använder sociala medier, och vi lägger fler minuter än en genomsnittlig användare på dem. Inte konstigt att Sverige har en av världens högsta per capita-försäljningar av digital reklam i världen. Ungefär 54 öre av varje svensk annonskrona går till digitala plattformar. Det är synonymt med Facebook och Google.

Enligt radioprogrammet Medierna i P1 (4/1-20) tjänar Facebook ungefär 2 miljarder per år på annonsintäkter i Sverige. Siffran är dock för låg sett till hur annonsmarknaden ser ut.

Enligt en rapport från Myndigheten för press, radio och tv (Mprt) och medieinstitutet Nordicom uppgår de digitala annonsintäkterna i Sverige via de globala teknikföretagen till 14 miljarder kronor. Som jämförelse omsatte svensk dagspress 14,5 miljarder år 2018.

Eftersom Facebook och Google sinsemellan har runt 60 procent av alla annonsintäkter borde exempelvis Facebook ha runt 4 miljarder i intäkter i Sverige. Det är nästan lika mycket som all svensk dagspress tjänar på annonser.

På tio år har den förlorat en tredjedel av sina intäkter, enligt rapporten från Mprt och Nordicom. Mellan 2017 och 2018 drog svensk dagspress in 4,3 miljarder kronor i annonsintäkter, en minskning på 11 procent.

Samtidigt växte investeringarna i digital reklam med 12,5 procent till 21,4 miljarder kronor. Och av dessa går alltså 14 miljarder till techbolagen. Men tjänar inte traditionella medier på digitala annonser?

Svensk dagspress sålde digitala annonser för 2,1 miljarder år 2018. Det var visserligen 110 miljoner mer än föregående år, men det är fortfarande bara en tiondel av den totala marknaden. Och av de två miljarderna står Aftonbladet och Expressen för mer än hälften. Övriga 140 tidningar ska alltså dela på en dryg miljard.

Det är svårt att se hur den digitala strategin långsiktigt gynnar svensk media, lokalt eller nationellt – vilket exempelvis ifrågasatts i Norge. Det är också svårt att se hur den gynnar läsarna.

Facebook är för många en viktig, eller den viktigaste, källan för nyheter och samhällsinformation. Att minska användandet borde alltså vara dåligt.

En studie från förra året visar att en veckas begränsning i användandet av Facebook inte ledde till lägre medvetenhet eller förståelse för viktiga nyheter. Däremot fick de drygt 1800 personer som studerades hela 22 procentenheter lägre benägenhet att tro på politiskt laddade och vridna nyheter. Och vad händer då? Jo, de går till mer etablerade medier för att förstå.

Att avstå Facebook fick förstås andra positiva effekter. Deltagarna blev 17 procent mindre deprimerade, ägnade sig åt mer hälsosamma aktiviteter och fick en ökad känsla av produktivitet. Dessa effekter var tydligast för män, som är en underrapporterad riskgrupp för psykisk ohälsa.

Under rådande coronapandemi har mediesektorn fått panik inför halverade annonsintäkter. Regeringen har hörsammat detta och förstärkt mediestödet med 200 miljoner kronor per år. Men det är infoensan som är det långsiktiga hotet mot det öppna samhället.

Tyvärr finns där ingen statsepidemiolog att tillbe, och dess regering håller ytterst få presskonferenser om vikande annonsintäkter bland allt färre lokalmedier. Och som grupp fortsätter svensk media att ty sig till dem som tar deras pengar, makt och röst. Det är ett underligt självskadebeteende.