Annons
Vidare till smalanningen.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Vad vet Xi Jinping om Sveriges bostadsmarknad?

En fastighetsskatt som ger mest åt de rikaste är inte rätt. Sverige behöver en mer effektiv och enhetlig beskattning.

Hem byggs för att bo, inte spekulera, i. Orden är Kinas president Xi Jinpings. Kina betraktar den inhemska bostadsmarknaden som en av de största ekonomiska och sociala riskerna.

Trots stramare kreditkrav på köparna och begränsningar i hur många fastigheter en person får köpa fortsätter priserna att öka. Det håller fler utanför den alltmer dysfunktionella marknaden. År 2018 hade Kina över 50 miljoner tomma lägenheter.

På ett sätt liknar det Sverige. Amorteringskraven har skärpts flera gånger och ett bolånetak har införts. Regeringen och experter som OECD oroas för bostadsmarknadens utveckling. Men här råder bostadsbrist i 240 av 290 kommuner.

I landets 20 största städer är unga i princip helt utestängda från bostadsmarknaden, enligt en studie av SBAB. Jönköping ligger på en föga smickrande sjätteplats i hur svårt det är att köpa en egen lya.

Det är därför ett enigt finansutskott nyligen (12/3) uppmanat riksdag och regering att utvärdera amorteringskrav och bolånetak. Bostadspolitiken fungerar inte. Nio av tio väljare instämmer, enligt en ny undersökning från HSB.

Samtidigt står vi inför en annan sanning. Sverige har mer bostadsyta per person än i nästan alla andra OECD-länder. Det låter inte som definitionen på bostadsbrist. Hur hänger det ihop?

Svaret står delvis att finna i en ny rapport som nationalekonomen Åsa Hansson skrivit för tankesmedjan Fores. 2008 reformerades den statliga fastighetsskatten och blev en kommunal skatteintäkt. Reformen syftade till att minska skattens oförutsägbarhet, då ens egen skatt berodde på slutpriset vid andras bostadsförsäljning. Tanken var god, men inte tillräcklig.

Med den nya skatten betalar ett hushåll med en bostad värd en miljon ungefär 0,56 procent av marknadsvärdet i skatt, medan den som äger en bostad värd tio miljoner betalar 0,08 procent av marknadsvärdet. Så uppstår nya skevheter.

Enligt Hansson har reformen inneburit att bostäder med högst taxeringsvärde har fått högre vinster vid försäljning. För majoriteten av bostäderna sjunker vinsterna. Det är naturligt. En lägre skatt ju högre värdet är ger i sig ett värde som marknaden tar med in i prissättningen. Men det driver också upp priserna ytterligare. Det finns fler problem.

I dag har bostadsrätter lägre skatt än småhus medan hyresrätter dubbelbeskattas. Därtill får personer med större kapitaltillgångar alltså en lägre skatt. Det bryter mot skattepolitikens princip sedan 90-talets stora reform, att alla kapitalinkomster ska beskattas likadant.

Hansson föreslår att ”avkastning på fastighetsinnehav” ska skattas med de 30 procent som avkastning på aktier skattas. Det är ett offensivt förslag. Men det har sin poäng.

Dels för att bostäder blivit en finansiell tillgång. Dels för att en enhetlig skatt på alla former av boende enligt Finanspolitiska rådet kan ge 60 miljarder i ökade skatteintäkter. Och enligt Regeringskansliets beräkningar finns ytterligare 38 miljarder att skrapa in med mer enhetlig beskattning, exempelvis vid reavinster. Ställ det mot de 90 miljarder regeringen bedömer saknas för att år 2026 täcka grundläggande välfärdsbehov.

En mer enhetlig beskattning betyder också att det befintliga bostadsbeståndet kan nyttjas mer effektivt eftersom folk skaffar sig boende utifrån sitt faktiska snarare än finansiella behov. Ungefär vad Xi Jinping menade.

Många är skeptiska mot en återinförd fastighetsskatt. Exempelvis har föreningen Skattebetalarna fräst ifrån och kallat det för en ”Stockholmsskatt”. De har rätt i att den gamla skatten var oförutsägbar för den enskilde. Det måste en ny skatt ta höjd för. Men att den skulle slå mot låg- och medelinkomsttagare eller Stockholm är bara delvis korrekt.

Som Foresrapporten visar finns ett väldigt tydligt samband mellan bostadens värde och inkomst. De med högst inkomst har de högst värderade bostäder. Efter reformen 2008 fick de med lägst inkomster den största skatteökningen, medan de tio procent med högst inkomster fick den största sänkningen. Stockholm fick en dubbelt så stor sänkning som något annat län.

Invändningar mot en ny fastighetsskatt verkar sällan ta fasta på att den kan fungera ihop med skattelättnader på arbete, vilket Sverige behöver. Det är också vad Hansson föreslår i Foresrapporten. Hon är inte ensam.

Tongivande ekonomer som Lars Calmfors, John Hassler, och Anders Borg – finansministern som drev igenom reformen 2008 – har gett uttryck för samma sak. Det är svårare att flytta sin bostad än sina värdepapper för att sänka sin skatt, kan resonemanget sammanfattas i.

Det finns andra skäl att se över fastighetsskatten. Som tidningarna i Jönköpings län berättade 10 mars väntar länets kommuner på nästan en halv miljard från staten i form av inbetald fastighetsskatt som ska uppjusteras. Totalt väntar landets kommuner på över 11 miljarder. Det ska inte ta två år för staten att ge kommunerna den skatt de har rätt till.

Därtill utgör fastighetsskatten bara 1,5 procent av offentliga intäkter i Sverige, en siffra som sjunkit tydligt sedan 1990-talet. Det går stick i stäv mot övriga OECD-länders politik där andelen i snitt är 3,4 procent och stigande.

Sverige står inför bostadsbrist samtidigt som tillgångar i form av bostadsyta är stora. Hyresregleringen omfördelar bortåt 350 miljarder åt den rikaste tiondelen och gör att fler lägenheter blir lägenhetshotell. Fastighetsskatten är också starkt vinklad mot vinnarna. Som Liberalernas förre partiledare Jan Björklund brukade säga: Det finns två problem med svensk bostadsmarknad: Det saknas bostäder och det saknas en marknad.

Att bygga ett nytt, enkelt och legitimt skattesystem tar tid. Men politiker måste sätta igång och pröva idéer mot verkligheten. De kan börja med att läsa Fores nya rapport.