Staden som nu blir hans hemort har han mest åkt förbi tidigare. När familjen bilade upp och ner till Wien, där Gustavs mamma jobbade för det EU-finansierade järnvägsorganet Rail Net Europe, var Jönköping bara en av orterna längs vägen.

– Eftersom jag inte har så mycket förkunskaper måste jag lära mig området. Jag behöver bygga kontakter och få förståelse – jag vill lära mig om partiernas turer i kommunfullmäktige i Tranås och jag vill veta hur företagandet fungerar i Gnosjö. Det ska bli kul, den biten har jag aldrig haft förut, att man ska stå i det lokala och måste vara ute och kika och lyssna, säger Gustav Juntti.

”Fanns en värld utanför”

Dialekten avslöjar ganska snabbt Gustavs rötter, även om vännerna säger att den är uppblandad av Stockholmsklang. Under barndomsåren bodde han i Kyrkbyn utanför Luleå – ett trähusområde med en av världens bäst bevarade kyrkstäder, som klassats som världsarv av Unesco.

– Det var ett pittoreskt villaområde där vi bodde tills jag var elva. En vårdag satte mina föräldrar fram wienerbröd på köksbordet, bad mig sitta och berättade att vi skulle flytta till Mellanöstern. Det var då jag förstod att det fanns en värld utanför.

Året i Damaskus, dit familjen genom Gustavs pappas arbete för FN styrde kosan, skulle följas av fler utlandsvistelser. Familjen gjorde comeback i Luleå men bara efter ett halvår bar det av igen, denna gång till Wien – och därefter har Gustav fortsatt att utforska världen genom studier. Han har läst i både Taipei och Köpenhamn – och har även pluggat på universitet i Umeå och Stockholm.

– Utomlands gick jag i privatskola och att komma hem till Luleå igen och gå gymnasiet var en väldig krock. Det är något konstigt med att gå i privatskola, det är väldigt lyxigt och dyrt. När jag kom hem hamnade jag i något slags vakuum – det kändes som om ingen riktigt brydde sig. Jag fick tenta av flera ämnen och fick en massa håltimmar som jag inte använde särskilt konstruktivt.

När han gick i sexan pluggade han på en nivå motsvarande nian. I början av gymnasiet fick han veta att språkstudier på hans nivå bara kunde erbjudas av universitet, och dit ville han inte.

– Man får något slags upphöjd självbild men jag tyckte inte att det matchade, jag har aldrig velat vara ovanför utan vill vara bland dem jag känner och tycker om. Det klurar jag fortfarande på, vad det är jag är. Egentligen tycker jag inte att det var så positivt, man bara bestämde sig för att jag var på ett visst sätt. Men jag fick det inte att stämma, jag tyckte att jag hade vänner som var mer begåvade.

– Men jag har en fallenhet för språk, tillägger Gustav som läst franska och talar tyska flytande efter åren i Wien.

”Hade ingen aning”

Erfarenheterna har fått honom att fundera mycket över det svenska skolsystemet.

– Jag tycker att det är lite styltigt, man försöker på något sätt att se till att mittensegmentet klarar sig men de som ligger högt eller lågt får liksom klara sig själva. Jag har inte skrivit om det hittills, jag vill inte bli för känslomässig – men kanske är jag redo att skriva om det nu.

Skrivit har han gjort av och till, exempelvis i bloggform under gymnasietiden. Engelskläraren i Damaskus påpekade vid en textinlämning att det inte är kutym att börja en engelsk mening med ordet "och" – om man inte är författare.

– Ja, då ska jag bli en som skriver, tänkte jag.

Att jobba med journalistik eller opinionsbildning var dock inget Gustav planerade. Han valde kurser utifrån vad som verkade intressant och har studerat ekonomi, filosofi och statskunskap.

– Många runt omkring mig visste vad de skulle jobba med, men jag gick runt och hade ingen aning om vad ett jobb skulle vara. Samtidigt förstod jag ju att jag skulle ruttna om jag satte mig på en bank. Min mamma är controller och pappa militär så där är det så uppstyrt som det bara kan bli – och själv är jag här.

Under en praktikperiod på tankesmedjan Fores i Stockholm insåg Gustav att han började närma sig ett passande yrke.

– Där förstod jag att man faktiskt kan jobba med att utveckla och analysera politik. Men därifrån är det mest ett bananskal – jag gick Liberala Nyhetsbyråns ledarskribentutbildning och fick några längre vikariat både där och på Expressen. Sen hörde Upsala Nya Tidning av sig förra våren. Jag hade ingen plan men här fanns det något där allt jag intresserar mig för sammanföll. Det har gått väldigt bra och det är så kul att jag har fattat att det är det här jag ska göra.

På Hall Media kommer han att skriva texter till samtliga titlars ledarsidor, enligt den politiska riktningen oberoende borgerlig eller oberoende liberal. Gustav Juntti blir politisk redaktör och bildar härmed lag med Per-Ola Nilsson, som nyligen börjat som ledarskribent.

– Det är fortfarande i sin linda, men det kommer att behövas en större konversation om vad data och integritet betyder för individer och samhällen. Den finns på sina håll men det behövs något slags tankeskifte för hur man betraktar sin roll i den digitala världen. I och med att jag har pluggat och bott utomlands är jag också intresserad av utrikespolitik – och det tycker jag också kan vara viktigt, att bygga en tanke där folk som läser får en uppfattning och relation kring vad Sverige är i dag i förhållande till sin omvärld.

Lokal kännare

Hans texter lär också handla en del om ekonomi – ett ämne Gustav är ”sjukt intresserad” av.

Så när regeringen kommer med nådiga luntan – är det en högtidsdag för dig?

– Det är ändå ett otroligt intressant dokument, budgeten, men det kanske inte pirrar. Men det säger ändå väldigt mycket om vad som händer i Sverige. Det kanske är en klyscha men ekonomi är så starkt kopplat till individen och den egna makten. En väl fungerande, transparent och öppen ekonomi gynnar de flesta, fast förstås på olika sätt.

På vilket sätt kommer du att vara lokal i dina texter?

– Ja, det är därför det är så kul att vara här. Jag gillar ju att titta på stora saker men har verkligen velat bli en lokal kännare, eller någon som bryr sig om det som är närmast och det har jag aldrig tidigare gjort, säger Gustav och fortsätter:

– Signalen från min uppdragsgivare är att Hall Medias ledarsidor ska vara en större plats för åsikter och debatt och i det ingår som jag ser det att åka runt och träffa föreningar, organisationer och skolor och bjuda in till samtal och paneler. Det handlar om att visa vad en tidning i en stad gör för alla dem runt omkring. Jag vill att de som läser ska höra av sig, oavsett om det gäller tips eller om de inte håller med om något. Vi är ju ett öra mot marken, vi skriver för dem och det är ju det som gör att vi har ett jobb – det innebär att de har en direkt del i det som ska ske på ledarsidan.

Läser Handke

Gustav Juntti kommer sannolikt också att synas i publiken på en och annan hockeymatch. Han har själv lagt skridskorna på hyllan men uppskattar ändå att se ishockey från läktaren – allra helst om favoritlaget Djurgården spelar.

– Sen är jag kulturintresserad och går gärna på teater, konserter och konstutställningar. Jag läser också mycket, mest skönlitteratur. Just nu läser jag Peter Handke, han är ju österrikare och jag gillar österrikiska författare. Men jag har försökt göra min hemläxa och har läst många klassiker, både svenska och utländska. Där finns en nyfikenhet, både språklig och idémässig. Varför skrev Strindberg och Söderberg så här, hur kom Orwell på det här? Det hjälper såklart i ens jobb också, man får ju ett roligare språk.

I stadsmiljön i nya hemstaden Jönköping kan han komma att ses på två hjul – Gustav cyklar mycket, mest för att det är ett enkelt sätt att ta sig fram.

– Och det kan bli så att jag kommer att försöka cykla runt den här sjön. Frågan är om det blir en officiell sanning nu?