Efter att ha avslutat universitetsstudierna till civilingenjör, fick Hazem Al-Kirawan brevet om att han skulle infinna sig för militärtjänst. På bara två dagar fattade han beslutet att lämna landet.

– Min mor och far frågade mig vad jag ville göra. Jag ville inte strida i kriget och döda någon eller själv bli dödad, berättar han.

Hazem har fått rådet att inte berätta om hur han tog sig till Sverige, men säger att den farliga vägen över medelhavet nu är så känd att han kan berätta om natten då han i en liten båt färdades över havet.

– Från Turkiet till Grekland åkte jag i en liten båt. Det var helt mörkt och blåste väldigt mycket. Jag var väldigt rädd.

Det var i mars i år, och sedan han kom till Sverige och placerades på Björkhaga i Virestad, har Hazem väntat på sitt uppehållstillstånd.

– Det är förvirrande att bara vänta. Jag behöver uppehållstillståndet så jag kan komma vidare, säger han.

I Syrien lämnade han sina föräldrar, men också de många barn och ungdomar som han tränat i basketboll.

– Jag saknar verkligen dem alla.

Men det finns en stor ljusglimt i Hazems liv, och det är Elmhults basketball club. Där tränar han ett av ungdomslagen tre gånger i veckan.

– Om jag bara sitter och sover är livet tråkigt, men nu när jag har något att göra är jag en bättre person. Jag tycker om att träna och det är bra för mig.

Klubben har också träning för de ensamkommande flyktingbarnen som bor i Älmhult, och Hazem engagerar sig i den träningen.

– Att jag får mitt uppehållstillstånd så att jag kan börja mitt liv här. Jag vill börja i skolan för att lära mig svenska och fortsätta med arbetet i basketklubben.