Jeanett har under många år samlat noter och fakta om Markarydstraktens många spelmän.

Det har resulterat i en bok och en skiva som precis släppts; ”Krokiga låtar och rakryggade spelmän. Musik i gränsbygden”.

Noterna till 331 låtar skrivna eller upptecknade av musiker från Markarydsområdet finns med i boken, liksom historik, anekdoter och berättelser om spelmännen.

I början av oktober är det spelmansstämma i Markaryd och där kommer Jeanett att spela, leda kurser om Markarydslåtar och ordna en liten utställning.

Bernhard var mycket aktiv spelman under första delen av 1900-talet. Jeanett har hittat inspelade låtar med Bernhard på Smålands musikarkiv.

– Tack vare det kunde jag göra en nyinspelning – på hans egen fiol, som jag fått låna av släktingar till honom.

Med teknikens hjälp kunde det också bli en duett.

– Först spelar Bernhard solo, sedan spelar jag duett med honom och sedan avslutar jag med solo.

Den direkta förbindelselänken mellan Bernhard och Jeanett finns också med på cd-spåret.

Bernhards dotter Adas röst finns med. Som mycket ung medlem i Hinneryds spelmanslag spelade Jeanett faktiskt en period tillsammans med Ada.

– Egentligen var det min mamma Birgitta som gav mig idén till forskningen kring spelmännen, berättar Jeanett.

– Mamma, som avled i slutet av 90-talet, var angelägen och hjälpte mig att få kontakt med släktingar och ättlingar till de olika spelmännen.

På så vis kunde jag få hjälp med insamlande av noter och uppgifter om spelmän.

Forskningen påbörjades redan i slutet av 1900-talet, och är klart nu när Jeanett precis släppt sitt storverk, boken med medföljande cd.

Jeanett och hennes man Peter Rousu spelar en del av de nedtecknade Markarydslåtarna.

De bor sedan 8 år i Vikarbyn i Rättviks kommun - mitt i det stora spelmansdistriktet Dalarna.

– Vi flyttade dit för där fanns Sveriges enda folkmusik- och världsmusikutbildningar, som vi kunde jobba med.

Men ett stort projekt för Jeanett under de senaste åren har ändå varit förankrat i den sydsmåländska hembygden, med att samla in låtar från och färdigställa boken.

I Markarydstrakten har det funnits gott om spelmän de senaste 200 åren.

Anders Bredal, född 1801, är en av de främsta. Om honom berättas det att han själv lärde sig spela fiol av Näcken.

Han hade en elev som hette Per Ekman, som sedan blev lärare till Bernhard Ljunggren (1880-1959). Denne hade en jämngammal god vän och spelmanskamrat, Hjalmar Thorsjö, och dessa kom under en lång period att dominera spelmansmusik i Markaryd.

För i dagarna exakt 90 år sedan kom de till exempel 1:a och 2:a i en spelmanstävling i Ljungbys då nyöppnade hembygdspark. De lite äldre legenderna Kungs-Otto och Kungs-Neta från Voxtorp - som också fungerat som lärare till Bernharcd Ljunggren blev trea och fyra.

Den stor spelmanssläkten Lavin, med rötter i många orter i Sunnerbo, finns med i boken. Spel-Jonas, den träbensförsedda kringvandrande spelmännen från Markaryd, som avled 1947, får också ett stort utrymme.

Och många andra spelmän och personligheter från Markarydstrakten passerar förbi i den kulturgärning som Jeanett Rousu gjort när hon sammanställt materialet till en bok - och en skiva.

– Jag vill ju gärna att musiken som nedtecknats i Markarydstrakten skall spelas - inte bara i gränsbygden utan över hela landet.

När Jeanett höll på med boken fick hon se en artikel som spelmannen Hjalmar Thorsjö skrivit i smålänningen vid jultid 1922. Thorsjö, som själv var engagerad i Södra Sunnerbo hembygds- och fornminnesförening skrev om en gåva som föreningen fått. Det var den före detta kantorn i Markaryd, Karl August Dahlberg - som för övrigt var en av Thorsjös egna lärare - som skänkt föreningen en stor samling äldre musik, huvudsakligen polskor för violin.

De var nedtecknade av kantorn Wimmerstedt i Bringetofta i början av 1800-talet. Thorsjö skrev att ”största delen av de nu funna polskorna torde ha varit allmänt spelade på 16- och 1700-talen”.

Jeanett Ruosu började naturligtvis undersöka saken. Hon kontaktade hembygdsföreningen, har själv letat bland föreningens samlingar, men inte hittat något. Däremot har hon hos ättlingar till Thorsjö hittat avskrifter som han gjort av den Wimmerstedtska samlingen, Det har tillfört boken och skivan ytterligare låtar.

— Det skulle verkligen vara roligt att se originalet. Kanske finns det någonstans i Markaryd?

En annan sak som de ­ännu inte kommit fram till är var det så kallade ­Bredalstorpet låg, där ­Anders Bredal en gång bodde.

— Senare flyttade han till en backstuga på gården Högeberg i Åmot, Markaryd, som faktiskt var min fars barndomshem. Men var Bredalstorpet fanns har jag inte lyckats hitta ännu, säger Jeanett.