Nu är det andra tider. Lövträden är välkomna igen. Anna-Karin och hennes familj sköter släktskogarna och har även köpt till ny skog.

Jag ser det här med att äga skog som mitt företag och jag investerar också i mitt företag, säger hon.

Nu äger hon omkring 350 hektar, fördelat på två fastigheter. En utanför Månsarp och en i närheten av Gnosjö. Hon vill ha blandskog och pratar sig varm för att få in mer lövträd, både i gränsen till åkermark och inne i skogen.

Låt lövet komma en liten bit innan storskogen kommer. När du besöker det så kommer du få ett betydligt ljusare intryck.

Dessutom menar hon att skogen står emot stormar bättre om det finns lövträd eftersom de har ett helt annat rotsystem än gran. Hon är noga med att röja och gallra i tid för att rusta sin skog för stormar. Det får också andra positiva effekter.

Får man ner ljuset så växer det så mycket på marken. Då gynnar vi ju viltet.

Och just förvaltning av viltet är ett annat område där Anna-Karin är engagerad. Hon är ordförande i ett av länets åtta älgförvaltningsområden. Tillsammans med andra markägare och jägare planerar hon hur älgstammen ska förvaltas. I det 136 000 hektar stora området mellan E4 och Nissastigen, från Jönköping i norr till Värnamo i söder, behöver stammen ner något.

Vi behöver få ner betesskadorna till en rimlig nivå.

På sin egen mark experimenterar hon med olika metoder för att få älgarna att välja bort tallplantor. Bland annat tycker hon att frösådda tallplantor är mindre utsatta än de hon köpt in.

Vi skogsägare planterar för lite tall. Men varför gör vi det då? Jo, för det blir ju inget av det. När du går till brädgården vill du ha en rak planka, du vill inte ha en krokig planka. Då kan inte en älg ha varit och nupit i den. Eller ett rådjur.

Hon har testat att spruta fårfett på plantorna för att avskräcka, problemet är att det bara kan sprutas på i torrt väder. Anna-Karin är hänvisad till helgvädret eftersom hon bor i Jönköping, långt från sina skogsfastigheter.

Ett år gick det inte så då gick jag och satte på frystejp på topparna.

Det var efter ett tips från en annan kvinna som hon träffat i ett skogsnätverk. Och knepet verkar ha funkat.

Ja, de har inte betat det iallafall.

Hon vill få in mer tall för att möta framtidens krav, både när det gäller ett varmare klimat och nya produkter från skogen, till exempel tallolja.

Det tycker jag är lite häftigt, att vara med och ta fram en råvara så.

Men lövträden måste också få plats, inte minst för att älgen ska få bättre alternativ än tall.

Lövet kommer av sig själv. Men vi måste ju få upp dem i stambildande höjd.

Hon pratar sig varm för att bevara gamla torpställen i skogen. Låta åkerlappen vara öppen, ta fram den gamla trappstenen och sätta upp en skylt så att minnet av torpet bevaras.

Skogen blir en bra kontrast mot hennes vardag som chef på länstrafiken. I skogen kan hon samla energi och kraft.

Naturen är väl den mest fantastiska på att bjuda på konst. Sedan är det en fantastisk känsla tycker jag, att gå i min egen skog.

Hon och hennes man och barn gör det de hinner i skogen själva. Men hon har inget emot att ta in hjälp.

Visst, det kanske kostar att leja bort det men det är bättre att någon gör det som är bra på det. Det får man liksom säga, att nu slutar vi arbeta och nu njuter vi.

En kvinnlig skogsägare är inte längre en så främmande fågel som man kan tro, 38 procent av skogsägarna är kvinnor. Men det syns inte när skogsägare träffas på mässor och möten.

Det är inte så ovanligt med kvinnliga skogsägare men det är inte så många som engagerar sig. Det är ju vårt eget ansvar också att vi arbetar med de här frågorna.

Om skogsbranschen är mansdominerad så är älgförvaltningen än mer männens territorium. Men Anna-Karin tycker sig se en långsam förändring.

Jag tror inte att männen frågar oss. Men vi får ta den platsen. Det är inte så svårt att man inte kan lära sig det.