Jag vill inte ge något specifikt exempel men det har hänt mig i många sammanhang, både på krogen och när jag arbetat, att någon tagit på mig eller verbalt trakasserat och det kan ju ske när som helst. Det är tråkigt att det ska behöva vara så här, och ibland tror jag inte ens att jag själv reflekterar över att det som sagts är en kränkning eftersom det är så vanligt.

Jag tycker att kampanjen #Metoo är viktig, och att vi pratar om det. Vi har pratat om det i dag och männen behöver förstå hur vi uppfattar det som sägs, och att vi kan känna oss utsatta för det tror jag inte alltid att de gör. Vi behöver sätta fokus på problemen, och jag hoppas att mina barnbarn ska slippa sexuella trakasserier. Det är inte acceptabelt att det är så här!

#Metoo

Det är klart att jag har erfarenhet av detta, framförallt på krogen har jag varit utsatt för det. Där jag upplevt att vissa känner att de ska ha tillgång till min kropp, att det stirras ner i urringningen istället för att titta mig i ögonen. Män som är berusade som tar en på rumpan eller till och med på brösten, tycker att det är okej och skrattar lite och säger "lilla stumpan det var väl inte så farligt". Det här med rätten att kommentera en kvinnas utseende, åh vilka tuttar, det känns som om de tycker att det står dem fritt.

Jag kan känna spontant att de senaste åren blir det mer sällan som jag bli utsatt, kanske beror det på att jag är en stark och bestämd person. Men när man var yngre visste man kanske inte riktigt hur man skulle hantera det, om man skulle fnissa och vifta bort tafsandet och kommentarerna om ens kropp.

Ibland kan det vara smickrande att någon säger trevliga kommentarer, men det beror på hur de sägs och vilka ord som används. Jag är inte superkänslig och jag tror inte att jag tar in och känner mig kränkt så snabbt.

Framförallt handlar det om vilken ton du använder till kvinnan, och vilken ton till mannen. För jag tror att det även kan finnas män som utsätts, även om det givetvis är det vanligare för kvinnor. Systerskap är viktigt, och att kvinnor inte är elaka mot varandra med sexuella trakasserier då det gäller kommentarer och blickar.

#Metoo

På min högstadieskola var det flera tjejer som utsattes för sexuella övergrepp och trakasserier av vissa jämnåriga killar.

Jag och min kompis tillhörde dem som blev utsatta. Att bli tafsad på hörde lite till vardagen.

Men när det accelererade och killarna började bita tjejerna i brösten så det blev bitmärken och näcka någon på toaletten då tog skolan tag i det med samtal med killarna om att de gått över gränsen.

Tjejen som näckades på toaletten och även utsattes för mer har fortfarande svårt att träffa killen i fråga, trots att det är så många år sedan.

#Metoo

När jag pluggade på universitetet ringde en betydligt äldre kursare, och dessutom gift far. Han hade mått dåligt en period och menade att han tidigt ”valt ut” mig som den som skulle få honom att må bättre. Vi skulle ”brottas”, jag sitta på hans bröstkorg för att han skulle få känna det ”gudomliga underläge” han behövde.

Jag var för chockad för att slänga på luren och undrade varför hans fru inte kunde hjälpa honom. Svaret: ”hon har ju fött flera barn, och du vet hur det blir.” Jag undvek sista lektionen.

#metoo

Jag var ung. Hade under kvällen pratat med ett nytt gäng grabbar. Trevliga killar. En av dem var lite charmigare än de andra.

Vi hade uppenbarligen väldigt olika tankar om vad som skulle hända sen. Jag sa godnatt och bytte till nattlinne på toa. När jag kröp in under täcket låg han där.

I min säng.

Naken.

Låt oss summera det till att min kropp och själ blev väldigt stel, chockad och... avstängd.

Han gjorde grejer som jag inte samtyckte till. Än idag har jag svårt att förstå hur det ens går att fortsätta när responsen är en stel kropp. När förlamningen släppte gjorde jag gråtljud. Jag kunde inte gråta på riktigt för känslorna var fortfarande avstängda.

Till slut fattade han.

#Metoo

Efter att ha läst många av de vittnesmål som nu delas i sociala medier kan jag konstatera att jag har haft tur. Jag har inte utsatts på samma sätt som många andra kvinnor i min närhet. Tjejkompisar har berättat om hur de vaknat med oinbjudna händer innanför sina kläder, tafsande och hur de inte vågat säga till. Att de legat stilla och hoppats att han skulle tröttna.

Men helt förskonad tror jag inte att någon är, och det har upprepade gånger hänt att det som jag uppfattat varit ett trevligt samtal med en kompis, har tolkats som en invit som lett till tafsande och att han sedan blivit förbannad när jag avvisat närmanden.

Som den där kvällen när jag tillsammans med ett gäng tjej och killkompisar var ute och dansade. Vi hade kul och framåt slutet av kvällen var vi bara tre kvar, en kille, tjejkompisen och jag. Helt oprovocerat stiger han fram på dansgolvet och tar mig på brösten, jag blev chockad, slog bort händerna och gick hem. Borde ha skällt ut honom, men såg istället till att hålla mig på avstånd från honom efter det.

#Metoo

Jag känner inte skam idag men minns hur den präglade min tillvaro dagen efter händelsen och år framåt. Jag var på resa i tjänsten. Innan jag går till hotellet för att äta frågar jag kollegorna; är det någon som vill med och käka?

Ja, säger han.

Först ett glas som jag såg kyparen hälla upp. Sedan ett till som fanns på bordet när jag kom tillbaka från ett toalettbesök. Två glas vin.

Jag reser mig upp och benen bär inte. Går ut och tar frisk luft, han följer med och ser orolig ut. Hur är det, hör jag honom fråga innan jag faller. Inga reflexer fungerar, inga händer tar emot när jag dundrar med huvudet före in i en vägg.

Pinsamt, tänker jag. Vad han tänker vet jag nu.

"Vad hände Ulrika? Jag följer dig till hotellet, så jag vet att du kommer hem ordentligt".

Nästa minne: jag vaknar naken, någon gång runt 06 på morgonen. En förmodad hjärnskakning gör sig påmind och jag tvingas gå upp och kräkas. Där och då med huvudet i toalettstolen gör jag inte kopplingen till droger. Jag tänker bara på att jag inte minns något från det att han lämnade mig på hotellet och hur pinsamt det ska bli att gå till kontoret och möta honom. Skam.

Öppnar toalettdörren och ser att han ligger i sängen.

"Eh, vad gör du här?" frågar jag.

"Var jag så dålig att du behöver kräkas?" frågar han.

Efteråt har jag hört fler som drabbats av samma man. Jag vet att många vet, att många skyddar med att vara tysta. Och jag är ju faktiskt fortfarande en av dem.

#metoo