Besökarna i rummet skruvar lite på sig. Frågan om censur i den inhemska pressen är inte helt enkel att svara ärligt på. Redaktionen har besök av en grupp kinesiska studenter som befinner sig i Sverige för att förkovra sig i svensk journalistik – och skillnaden vad gäller pressfrihet är avsevärd. Vi berättar att den svenska pressen står självständig, opartisk och fortfarande relativt stark. De förvånas över att våra dagstidningar ofta är 40 sidor tjocka och att staten inte har någon som helst inblandning i vare sig innehåll eller kontrollsystem.

Trumps ord ekar ända hit

Någonstans i skillnaderna enas många av oss om att vi alla har en viktig uppgift. Vi nickar instämmande under samtalet om vikten av upplysning, granskning och självständiga medier. Svenska journalister jobbar under enormt mycket större frihet än sina kinesiska kollegor – ändå måste vi berätta för våra gäster att vi även här utsätts för påtryckningar, att vi allt oftare både hatas och hotas och att Donald Trumps försök att underminera journalistiken genom utspel om ”fake news” faktiskt ekar ända hit.

USA:s president Donald Trump anklagar ofta medierna för att ljuga och förvanska - han kallar till exempel den stora tidningen New York Times för "failing New York Times".

Foto Evan Vucci

Vårens upplaga av Förtroendebarometern, som sedan 1997 mäter svenskarnas förtroende för en bukett olika institutioner och verksamheter, innehöll goda nyheter för oss som jobbar med lokaljournalistik. Kategorin ”lokaltidning”, som vi på Hall Media tillhör, ligger i toppen av undersökningen och har klättrat på listan. 47 procent av de svarande angav att de har mycket eller ganska stort förtroende för den lokala tidningen. Faktiskt rankas vi också högre än stora drakar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet – vilket någonstans är glädjande även om det här inte på något sätt är en tävling.

Vinnare blir vi nämligen inte förrän vi når ännu högre. Vinnare blir vi inte förrän vi kan verka fritt utan misstankar om att vi skulle försköna, smygdriva politiska agendor eller censurera. Nöjda kan vi inte heller vara förrän vi kan känna oss fria att rapportera sakligt och korrekt utan att utsättas för hat och hot.

Allt från korrekturfel till nyhetsvärdering

Vi förklarar för den kinesiska delegationen att siffran 47 procent är att betrakta som hög, men att vi ändå känner att det är ett svagt resultat. Vi journalister, som brinner för att försvara den lokala demokratin, borde väl rimligen förtjäna ett starkare förtroendekontrakt? Nog borde väl journalistiken rankas på samma nivåer som exempelvis Systembolaget, som för övrigt toppar förtroendemätningen.

Men där är vi alltså inte – och frågan om varför är stor och komplex. Den lär handla om allt från varför vi fortfarande inte lyckas tvätta bort alla korrekturfel i våra texter till hur vi nyhetsvärderar. Hall Media strävar efter att vara så transparenta vi bara kan i vårt arbete. Vi försöker berätta varför vi gör som vi gör och vill ha högt i tak på både insändar- och nyhetsplats. Vi är tydliga med att det inte finns någon politisk agenda hos oss – och att det enda som driver oss är ambitionen att berätta så mycket som möjligt.

Hall Media driver tolv nyhetssajter och 18 tidningar.

Att bara 47 procent anger att de har mycket eller ganska stort förtroende för den lokala tidningen betyder inte att 53 procent hyser misstro för densamma. Men misstron lär finnas – och den är farlig. För precis som president Trump, hemfaller anhängarna inte sällan åt kampanjer som går ut på att stärka medieskepsisen. Om den riktningen växer sig starkare riskerar de svenska medierna att tappa kraft – med följden att demokratin faktiskt hotas. Det är stora ord, men icke desto mindre sant.

Utan styrka kan vi inte rapportera

Vi gör inte det här jobbet ensamma – men bär en stor del av ansvaret på våra axlar. Utan journalistisk närvaro i våra kommuner minskar möjligheterna att påverka samhället. Utan vetskap om varför beslut fattas kan man inte föra diskussion eller mana till förändring. Utan känslan av styrka och självständighet kan vi inte rapportera om det som medborgarna bör veta.

I fjol berättade mediebolaget Gota Media, som äger ett antal tidningar i södra Sverige, om en ny upptäckt i analysen av prenumerationsutvecklingen. I bolagets strävan att locka fler digitala prenumeranter fann man att fler och fler yngre personer började betala för lokal journalistik. I tidningsbranschen brukar man traditionellt säga att man skaffar sig sin tidningsprenumeration först när man har jobb, hus och familj, men de nya siffrorna visade alltså något annat. Gota Media ringde upp de unga prenumeranterna och fick höra att valet att prenumerera på en lokal tidning var ett slags aktivistisk handling. Lokaldemokrati är viktigt, resonerade de nya läsarna – därför bör man stötta den lokala journalistiken, läsa den och betala för den.

”Det är en samhällsengagerad grupp och de använder ord som; mitt lokalsamhälle, mitt community och så vidare. Att prenumerera på en lokal dagstidning är ett ”statement” på sitt engagemang”, sa bolagets marknadsområdeschef Marie Erlandsson i en intervju med Medievärlden i början av året.

Inte misskreditera

I en tid då skepsis mot publicistiken verkar växa är det här en väldigt glädjande upptäckt, oavsett om den är utbredd eller inte. Den kan rentav göra en publicist, som tror på den lokala journalistiken i själ och hjärta, smått lyrisk.

Vi har en stor uppgift i att förbättra relationen mellan publik och publicister. Vi har massor att lära om vad ni som väljer att ta del av journalistiken vill att vi gör annorlunda. Och vi är redo att göra jobbet – och vill gärna att ni också finns där för att berätta, tipsa och tycka. Men svaret ligger inte i att ge upp om journalistiken och misskreditera den. Fortsätter vi på den vägen ökar avståndet än mer. Och då riskerar vi att närma oss till och med Kina.