Tidningssidor täcks av bilder på champagne, diamanter och sedlar och rubriken ”Kvinnorna som tänder på makt och pengar”. I tidningen Amelia skildras fenomenet sugardating – äldre förmögna män som betalar unga kvinnor för sex med alltifrån smycken, bilar och resor till rena pengar – som lyxigt och spännande.

Det är inte första gången reportrar och redaktörer ignorerar vad sexhandel egentligen är och publicerar reportage som de vet att läsekretsen upplever som kittlande. Allt för att sälja fler lösnummer. Men det är 2019 nu. Det är dags att lämna Pretty woman-myten på historiens sophög där den hör hemma och börja ta publicistiskt ansvar.

Detta valde Amelia att göra efter att polisen Simon Häggström, som är specialiserad på prostitution och människohandel vid Noa, polisens nationella operativa avdelning, ifrågasatt tidningens agerande. Den 15/7 skrev Häggström på sin Facebooksida: ”Hur kommer det sig att ni beskriver sugardejting som lyxdejting när polisen kategoriserar samma fenomen som sexuella övergrepp? Vad tänker ni att er artikel skickar för signaler till tonårstjejer som läser denna text? Och vore det inte på sin plats att ni tar ert samhällsansvar och använder er plattform till att motverka sexuella övergrepp i stället för att normalisera dem?”

Häggström påpekade också att polisen så sent som en vecka tidigare varnat just för sugardating, som i dag är den vanligaste arenan där unga tjejer – inte sällan barn – gör sin prostitutionsdebut.

Grov kriminalitet

Det finns inga tveksamheter om att det är så. Bakom de ofta oskyldigt lockande dejtingsajterna där unga tjejer uppmanas att logga in för att träffa rika män döljer sig misär, övergrepp och grov kriminalitet. Så sent som i maj dömdes norrmannen Sigurd Vedal, som driver sidan ”Rich meet beautiful”, av en belgisk domstol för bland annat ”uppmaning till prostitution”.

När den svenska polisen under en vecka i juni i år genomförde en samordnad europeisk insats mot barnsexbrott var det just på så kallade sugardejtingsajter man fann flera av de värsta fallen. ”Dels var de inte 18 år, utan från 13-årsåldern och uppåt. Där kunde vi också hitta att de var brottsoffer utsatta för våldtäkter och annan brottslighet under lång tid”, sa insatsledaren Emil Eisersjö från Noa (SR 10/7).

Tänk ett varv extra

Att Amelias chefredaktör Maria Sognefors i ett officiellt uttalande på tidningens hemsida lovar bot och bättring är utmärkt. Men hon är långt ifrån ensam om att behöva tänka ett varv extra. Ska man lyckas sätta stopp för nyrekryteringen och i förlängningen de (oftast) män som anser sig ha rätt att sälja och köpa andra människors kroppar måste varje publicist ta ansvar för att ge en rättvisande bild av prostitution och människohandel. Det handlar om allvarlig brottslighet och om kvinnor (och även unga män) som blir skadade för livet. I dag när vi har sociala medier och det finns ett stort antal konton som utan skygglappar berättar om prostitutionens verklighet finns det inga ursäkter för att inte se eller förstå att ”Pretty woman" i realiteten är en utnyttjad, slagen och såld kvinna. Eller, ännu värre, ett våldtaget barn.